jag sorterar

hur ska hon återfå hårfärg.
ståltråden fungerar inte som den berömda vill i tandkrämslöddret, spotta.
han är ett slödder.
 
jag ger mig, från solstingad hingst till soppskålens botten.
den är halvfull och andas tills jag vänder bort ansiktet,
finns det kvar märker jag inte.
det är dunkelt i varje hörn på loftet.
handen fast i mitt hår.
 
månen vill bjuda henne på apelsinskal,
månen hyvlar sig till krullig päls.
det gör ont att trycka med pekfingret för hårt på räcket,
som hon en sommar,
med han som kastar maskar men tar hand om barn,
målat svart.
 
de är korta och impulsiva,
skrämmer henne.
leopardmönstrade mössor som inte får plats i affärerna skänks inte bort.
 
vem har ett sådant lakan?
inte herrns stureplansgata att gå.
han var som ett torn hos bonden,
ögononen ringades in av skuggor mellan grenar.
 
det här känns inte igen,
förse henne med hålen i spets.
låt undersöka vad som tar plats i luft.
pulssystem tickar krokstig,
under bryggan gömmer de sig, som vi inte vet om de finns.
 
sitter hon på gungan vid trevåningshusen kan hon spegla sig i sanden,
pillar bort pinnens hud i takt med tanken på karlavagnen.
han far över hennes huvud,
och in i tankebubblan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0