I wanted to understand as much as I could about the procedure as possible... I think it's important for my job to understand the inner workings of the work that we do, well not that I do, but the work that is done by people where I also work, the work of my colleagues.

jag är mästare på att ta märkliga beslut. försätter mig i konstiga situationer. jag måste börja skriva ned short storys, för att få lite perspektiv. vad gör jag liksom? vad fan gjorde jag? no big deal egentligen, jag gör som jag vill. är lite för impulsiv och tänker på en buss mitt i natten? är detta ok? har jag serious issues? det är svårt att veta själv. har aldrig varit bra på att se mig själv utifrån. men vad är egetligen utifrån? det är väl självklart att jag ser vad som händer genom mina sinnen, mina ögon. vad är min verklighet? är allt bara ett skådespel? film och då är det sällan genom kvinnors synpunk. vad bestämmer vad jag kan relatera till? skulle människor kunna relatera till mina historier?
 
jag vet inte ens vad jag styrs av. min vilja? har väl tappat greppet av vad som är vettigt och så. detta var inte vettigt. detta var underligt som fanfanfan. men solen värmer på balkongen. tänker verkligen på mina ögon. vad ser jag och vad ser andra varför kan andra tänka nej det borde jag inte göra. eller de skulle nog inte ens komma så långt till slutet av drottninggatan och rycka på axlarna och bara ta beslutet. en och en annan. en som vill vara med mig som jag inte vill och en annan som jag vill vara med som inte vill vara med mig. jag är ganska påfrestande. ska jag skita i det? svaret finns ett halvår framåt i tiden. när det lagrats lite i minnet och man kan vända och vrida på det som en rubiks kub och får helfärgat på alla sidor. nu kan jag välja att inte tänka på det. mer se det som en dröm, vilket det kunde varit, men det var det inte för jag gick hem i morgonsolen och morgonvinden, jag kände det och såg allt. minns inga lukter men jag är dålig på lukter, kanske på grund av cigaretter.
 
hur stor grej är det med siffror när man kan göra som i natt. jag fattar frustration och det. jag säger nej stop till en och jo till en annan. jag tror att detta måste berättas, jag vet inte hur bara. det finns så många små triviala short storys lagrade i minnet. jag kan skriva noveller. komiska om till exempel max (det lovade jag ju ryssen) och lite melankoliska och underliga om till exempel i natt. jag skriver ned saker. jag måste lägga ned mer tid på att skriva det ur en objektiv synvinkel men fortfarande ur mitt perspektiv. som sagt det saknas konst ur kvinnors perspektiv. (PERSPEKTIV JAG VET JAG UPPREPAR MIG).
 
jag har inte skrivit ned historien om auramannen med middagen, fågelmassagen, munksjungandet och den tankeutlösta orgasmen. jag saknar verkligen röd tråd i mitt liv, en roman är inte aktuellt. short storys. shorts. haha åh fuck fuck fuck allting går tillbaka till det ögonblicket på en madrass på golvet i mörkret vid fönstret som vätte mot djungeln. "do you want shorts?" "what? shots.. right now?" "no shorts!" "what.. no i dont want to drink now.. or what the fuck are you saying?" "SHORTS" "SHOTS?! like tequila????" på den vägen kom förslaget "you should write short storys about everything?!" och ett par shorts kastade på mig. vad fan ska man med ett par shorts till? åh fan vad jag är knäppt kärlekskrank, jag erkänner det för mig själv herregud. det är ju på något jävla fucked up sätt jag bara skulle vilja kyssa räven och see the jungle. det är ju typiskt att inte kunna släppa människor som inte vill ha en. tur att det går att trycka undan. jag ser inte mig själv som en silly person men detta vet jag är silly (OBJEKTIVT PERSPEKTIV).
 
får mycket oönskat nu, önskar att man kunde styra känslor och uppskatta när någon säger "vi kompletterar varandra riktigt bra" och pussar en. men jag vet inte. allt känns onödigt. kanske för att tillvaron känns onödigt. att bara gå runt och vänta. sakerna förändras hela tiden. ett julkort kom inte fram  till 300 meter bort förstår jag nu, det gör mig inte så mycket. plenty of crocodiles in the river (skoja). en sådan intetsägande tid som denna vinter fram tills nu kan förändra en så mycket också. har egentligen gjort mig några våningar knäppare men lugn på något vis. eller lugn. jag vet inte om det är rätt adjektiv. men man märker ju inte själv av att man förändras. det är ju inte som att det blinkar en skylt "växtvärk" framför en. men med små medel kan man fatta, som att läsa gamla konversationer och texter lagrade i datorn.
 
jag läser schönhauser allee av wladimir kaminer nu. den är skojig och lättar upp mina obekväma stämningar med mig själv.  det slog mig nu att det är ju massa short storys i denna bok! nu blev jag mer inspirerad. det är synd att jag inte fattar skämten fullt ut då den är på tyska men jag kan ändå småfnissa åt bilderna i huvudet. ALLTSÅ första (eller andra?) kapitlet: en man som hittar ett överkört vildsvin på autobahn, tänker typ"mm mycket kött, present till min fru, packar in i sin bil, stannar för att tanka, bilen blöder från baggageutrymmet, han behöver inte betala för bensinen för biträdet blir rädd, han kommer hem till sitt hus vid schönhauser och släpar det döda djuret uppför alla trappor, till fjärde våningen, lägger det i badkaret, undrar om det var en så bra idé, grannen ringer polisen pga blodspår i trappan, mannen börjar rengöra trappuppgången, polisen kommer och sätter handbojor på honom, följer blodspåren till badkaret typ "det där är ju inte din fru" "nej min fru är brunett!", han får ändå massa böter och blir vegetarian.
 
skitlångt inlägg. jag ska på bio ikväll. jag har som tur var inga planer fram tills dess. är trött och tankspridd så om jag träffade någon skulle jag "öh.. vasaru?"
 
 
 
jag vill att det ska va mitt hem.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0