...

 
det snöar igen och jag är rädd för att dö
som ett blött tecken på att snart är mitt liv slut
dödande iskristaller växer på marken
gräver sig ned i lungan kroppen flyktar från platsen
effekterna vid sidan om är spirituellt tänkande
det expanderar själen får för stora knän för sätet
söker sig som fingrar på sträv plysch fel håll
hjärnans labyrint och nervskrik i varje sväng
grenar vill hålla mig kvar i en kram
de kittlar mig på kinden de är växande döda hudceller
irrar på avvägar som fattar mina beslut på impuls
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0