dagis och nitton

alltså barn är snälla och söta ju! och jag är fröken! pihihihih.. fast utmattad sådan och nu är det helg.
 
jobbet får mig att tänka på min egen dagistid. leka får och äta gräs och hitta bajs bakom pianot. jag blev inpuffad i dansrummet och där spelades britney spears och dansen var att gå runt runt runt och det var tråkigt och jag blev ocoolast av de coola brudarna. ville inte äta upp mackan så jag smulade sönder den till minibitar och trodde inte fröken skulle se..  jag var ihop med robin. min och ludvigs kompis. och fröknarna sa åt oss att äta och sluta kasta pussar till varandra över borden. när vi pussades gick vi till fröken och berättade och fnissade. oh he was my first love.. sen började han skolan och vi sågs inte så mycket. jag vänsterprasslade det året med joakim, han bar mig över en mördarsnigel på väg till sjön. när jag började 6års och robin ettan ett år senare trodde jag att vi skulle fortsätta slängkyssas men han drog ned dragkedjan på min vita klänning på skolgården och skrattade elakt. bastard. jag satt bakom rebecca med såndär sammetströja på någon samling och drog med händerna upp och ned och skrattade när det blev strävt. allmänt var jag bästa vän med brorsan. vi gick båda på lingonet.. storsta brorsan gick på barret och barnen på barret var läskiga typer, tyckte vi. allt detta ser jag i barnen nu, det är jättecoolt!
 
ljuva dagis...
 
det är jättefint väder idag.
 
har börjat skriva dagbok igen och jag hoppar fram och tillbaka. jag har varit nitton år så jävla länge nu att det inte kan stämma.. inte för att jag längtar efter att bli tjugo, men det är frustrerande att jag känner mig så gammal när jag är så ung. på min nittonårsdag var jag slut i kropp och själ efter badkarsseanser, vispade grädde i tårar på min släktfest och viktor tog mig ut på en cigg och var sådär lite osäkert orolig. sen kom fulla melker och fulla olivia och stannade till sent och jag tog ett skönt beslut. så inledde jag mitt nittonde år.
 
när jag tänker på det zum beispiel det kan jag inte fatta att jag var lika gammal som nu för det känns så så så länge sedan.
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0