go go go go

kanske inte vill att det ska va på mina villkor. kanske borde bli överraskad istället. kanske inte borde vara så medgörligt.
?????????
blir lite besviken. nej inte sant, men jag vill ju leva i en drömvärld där saker händer som nästan är omöjliga, jag har helt enkelt krav. (det ska man ju)
 
jag kan hitta rätt fast det blir fel när jag är rätt. om jag hittar rätt men jag är fel så är det SÅ JÄVLA RÄTT. det stör mig något fruktansvärt. sen kan jag hitta fel också, och jag kan vara fel. eller så kan jag hitta fel men jag är rätt och det är värst av allt.
 
ge mig aldrig tid att tänka!
 
 
 
jag är helt dum i huvudet igen, känns bra.
 
jag behöver en tripp till tyskland, berlin oder hamburg. känns som att ett koppel skulle slitas sönder då. som att jag skulle utöva spontan adrenalin-parkour, stoppa cigg i näsan och vaska en öl och sjunga JAVOHL och suga upp spillt socker på caféer. allt med en aggressiv min.
 
jag ska skriva högskoleprovet den 5 april och jag ångrar.. mycket.. att jag anmälde mig. pga olika anledningar (tex matte) (och ITS MAH BIRTHDAY.. oh reminds me of bästa födelsedagslåten)
 
är sjuk, skulle låst in min rastlöshet i helgen, inte gått på "romantisk intervju" med ryssen. så hade jag varit frisk. imorgon ska jag till doktorn och kolla om mina lungor spårar ur igen, tror inte det, kan nog leva snart igen. i've just had to much of cigarettes this weekend (kedjerökande, samtidigt sjuk, destruktiv).
 
 
okej thats all
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

ljucvkyucxkyhfc gujv .k-

 
 
håkanflickor. detta hade jag glömt. linda

k

jagharhittattillbakatillmitttemamedträdetutanförmittfönster
 
 

smörj inte in mig i youghurt

 
har taggat ned och taggat av men kanske stuckits i något som skulle likna ett kärleksbrev som gick överstyr. de senaste dagarna har varit bra, jag är sjuk och har kanske ögoninflammation till och med. men jag har gjort något av mitt ingetgörande och skrivit en grej som gör att jag kan ta en kopp kaffe och en cigg på gatan och sen gå vidare. och jag har slutat mullvada mig och istället försöka klä mig anständigt och inte i svettluktande makthaverskantröjan, gått ut. träffat iris och flingen. och melker. och läst en väldigt inspirerande bok, antagligen var det den som fick mig att skriva allt det där. kanske är det inte jag som är obehaglig. alla ska visst bli lite galna. februari är ju ingenting egentligen. januari är fattigmånad, mars är luras av vintern och snart vår månaden, april är min årfyllarmånad, maj blir man festlig av, i juni och juli finns det inget och klaga på, augusti är full av varma nätter, i september sker det förändringar, oktober är vardaglig, november mörkare fast har man tur så tror man att sommaren ska fortsätta för alltid, december är ju jul. februari får vara en galen månad i brist på annat, på riktigt galen. då får man göra chokerande saker så att någonting händer. se till att det händer. därför ritar jag väl vykort och lånar en röd jacka av melker/olivia och säger upp kontakter för att ta upp andra och därför ligger dimman över färdig patiens på vacker matta. det jag är mest glad över nu är att jag träffat iris igen. jag tycker om februari, jag har fått mycket gjort och tiden har ändå gått fort. kommer på mer om vad jag vill hela tiden. har tagit ett steg tillbaka vilket jag inte borde vara glad över, men det är jag.
 
allt kommer nog ordna sig.
 

detta blev till Ingid, för jag kom på mig själv att sitta och rita ned vad som sades. och då saknade jag henne mer än till månen och tillbaka. (fast jag har aldrig varit i rymden, bara i en hiss.. med kungen av sverige dock..)
 
 

två

har förresten blivit sjuk. antagligen pga dagisbarn + tidsmaskin
har hängt/jobbat/dansat med denna man anders idag.
fattar inte hur derpig man kan se ut, tror alltid att jag ler lite sött:
 
 
 
 
nu ska jag pumpa min cykel, den håller på att skära sönder asfalten

sagor

kanske borde vi lyssnat på wouldnt it be nice i fredags.. jag var rädd för allt.
 
 
kunde inte göra tidsmaskinen rättvisa men orkade inte vara amitiös och gjorde en 1minutsbild. tror det var mer rädsla än nöje.. men det ska väl vara en skitdålig men väldigt bra erfarenhet bara, att ha rest i tiden.
 
haha random
 
nu vill jag resa i tiden till maj och ha sommar och jobb i tyskland. lite ångest att jag kommer missa emmaboda. men vad gör det om hundra år.

dagis och nitton

alltså barn är snälla och söta ju! och jag är fröken! pihihihih.. fast utmattad sådan och nu är det helg.
 
jobbet får mig att tänka på min egen dagistid. leka får och äta gräs och hitta bajs bakom pianot. jag blev inpuffad i dansrummet och där spelades britney spears och dansen var att gå runt runt runt och det var tråkigt och jag blev ocoolast av de coola brudarna. ville inte äta upp mackan så jag smulade sönder den till minibitar och trodde inte fröken skulle se..  jag var ihop med robin. min och ludvigs kompis. och fröknarna sa åt oss att äta och sluta kasta pussar till varandra över borden. när vi pussades gick vi till fröken och berättade och fnissade. oh he was my first love.. sen började han skolan och vi sågs inte så mycket. jag vänsterprasslade det året med joakim, han bar mig över en mördarsnigel på väg till sjön. när jag började 6års och robin ettan ett år senare trodde jag att vi skulle fortsätta slängkyssas men han drog ned dragkedjan på min vita klänning på skolgården och skrattade elakt. bastard. jag satt bakom rebecca med såndär sammetströja på någon samling och drog med händerna upp och ned och skrattade när det blev strävt. allmänt var jag bästa vän med brorsan. vi gick båda på lingonet.. storsta brorsan gick på barret och barnen på barret var läskiga typer, tyckte vi. allt detta ser jag i barnen nu, det är jättecoolt!
 
ljuva dagis...
 
det är jättefint väder idag.
 
har börjat skriva dagbok igen och jag hoppar fram och tillbaka. jag har varit nitton år så jävla länge nu att det inte kan stämma.. inte för att jag längtar efter att bli tjugo, men det är frustrerande att jag känner mig så gammal när jag är så ung. på min nittonårsdag var jag slut i kropp och själ efter badkarsseanser, vispade grädde i tårar på min släktfest och viktor tog mig ut på en cigg och var sådär lite osäkert orolig. sen kom fulla melker och fulla olivia och stannade till sent och jag tog ett skönt beslut. så inledde jag mitt nittonde år.
 
när jag tänker på det zum beispiel det kan jag inte fatta att jag var lika gammal som nu för det känns så så så länge sedan.
 
 
 
 

euhm där kom det ut lite. "hur var det i berlin?" "jootack det var bra"

idag har jag botat min barnrädsla i jobbet som vikarie på dagis :P ganska söta och lite jobbiga och bajsiga. helt ok. imorgon ska jag göra det igen.
 
det är svårt att släppa vad som hände i fredags jag fattar inte hur det funkar alls.
 
jag saknar livet i berlin nu, massor. typ att komma in i skank och therese lägenhet till "a little party never killed no body" (but it did), valentinas CIAO SCHATZI, röka i fönster eller röka utan att orka öppna fönster, (röka i köket, bli kissnödig och kunna kissa och röka och fimpa på toaletten för att askkoppar fanns i varenda jävla vrå, våningssängarna hos folk som jag hatade, att försöka sluta fnissa när det är skittrångt på u-bahn, (att försöka sluta fnissa när det är ganska trångt på s-bahn för att en man stirrar på en och äter en salamimacka som luktar förjävligt), bli morgonberusad på julmarknaden med skank, tillfället när s1 började åka igen och jag slapp gå 200 meter längre till naturkundemuseum för att ta mig någonstans(det var kallt), de blyga asiaterna på språkskolan, att bli rånad på  nollendorfplatz och be om pengar till u-bahnbiljetten (SKOJA), kolla om brösten är okej med therese, dricka 2 flaskor vin själv och vid nästa spätkauf utan tvekan köpa en sternburg, efter att ha köpt en sternburg smuggla in den på karaokebaren, efter att ha smugglat in den få den beslagtagen av personalen, efter att ha fått den beslagtagen besluta sig för att gå, efter att ha beslutat sig för att gå först begära i baren att få tillbaka den, efter att ha begärt att få tillbaka den, få tillbaka den, dennis smörgåsbord, min och valentinas banansockercornflakesröra, (BANANA HORNY CORNY så hette den!!!!!) att klockan 8 på morgonen vilse vid hermannstrasse säga "ok.. vi går hem då" och först göra en musikvideo utanför en grönsaksbutik till rappers delight med the sugar hill gang, att säga i en trappa "säg till om jag ramlar så jag vet att jag är död" och tycka att det makear sense för att i ögonblicket efter få en dörr i huvudet och be therese om att ta sin jacka som inte är hennes jacka utan en skabbig morgonrock som ligger i smuts och skit, sno tops och toalettpapper och ha det på film, äta världens godaste soppa och falafel på morgonkvisten och mannen brevid frågar spontant om vi ska gå och röka lite och så kommer man till den gröna huset jag sovit i två nätter, att höra ingrid säga: "i.. think we are going now.. cuz my friend.. yeah she looks a little bit.. gone.. right now" och byta nummer medan jag står böjd och skrattar.
 
(oj det blev mycket från en speciell kväll)
 
hälften låter säkert sorgligt men det var jävligt roligt.
 
(fett sentimental över partylivet i berlin, herregud nu måste jag sova!)
 
 
 

hittarknapptdinfittavartärden tusen

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHAHHAHAHAHA skrikerr av glädje fick jobbet i tyskland nu ska jag till pappas jobb!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! :P

don't take a slice of my pie

blåtiraballong
 
sweet
 
var en räv och tittade i spegeln, stora ögon och jag svarade ja, jag tycker om spegelbilden och så var det med det. ritade av och låg mellan varma människor på ett trångt köksgolv. lägenheten var liten egentligen, men en hel labyrint. dansande tyger, en militärhjälm och en skrämmande super mario. en såg mig för första gången hundra gånger och en annan kallade mig inget annat än tindra och en annan kallade mig för sin räv. melker fick jag aldrig lämna och det ville jag inte heller.
 
es war nur ein kleiner Traum wahr

du kan va meningslös illusionen

läser gamla inlägg innan augusti 2011 och jag tänker för första gången på mer än två år att det var nog ganska dumt att se stjärnorna, för det knastrar ju för alltid i hjärnan. kanske ingen mening att titta ned i marken nu, för alltid, för jag klarar mig utmärkt.
men det naiva, lättroade, smarta jaget är någon annan nu. jag kan inte springa barfota, gå balansgång i prickig klänning, blåsa såpbubblor och stanna när det är bråttom bara för att jag måste anteckna drömmen, inte längre utan att vara ständigt rastrastrastlös.
 
förolämpning till mig själv att ens tänka så. det sticker i bröstet och jag mår illa.
 
och allt som kommit efter, vad spelar det för roll? och det som fanns innan finns inte ens kvar.
 
det blev liksom bara en intessant föreställning
 
gör det nånting om hundra år?

RSS 2.0