han han, är du bakis, du får köra, jag måste låna din toalett innan jag exploderar!

farsan alltså. så får man höra historier om lakan "äntligen flyttar du gubbjävel" och gubbjäveln åker därifrån utan framdörr på bilen med en lampskärm i passagerarsätet och sonen säger "pappa jobbar gärna några extra timmar för att jävlas med någon"
 
vart är killarna som kommer fram på stan och säger "ohhh you look interesting, come and drink whine with us tonight?" hahah till och med vart är WWF killen som frågar "why do you have down-going stripes in your eyes?" hhaha... öhm. nej.
 
"somnade lite omtöcknad i soffan efter visdomstandutdragningen.
drömde att jag kämpade i ett kök tillsammans med andra gratisarbetare, tappade plastburkar och var rädd för fönstrerna, det var svart utanför och ett stort fält, kanske en fotbollsplan, innan en länga belysta radhus. vi var på markplan och jag vågade inte gå nära fönstrerna. jag bodde tillsammans med alla arbetare där. en blond kille med hela pannan full med finnar kom in i köket och log stort och snurrade mig runt, vi satt på en varsin kontorsstol med hjul. vart bor du? frågade jag. i rumänien! svarade han med lika stort leende. då sa jag "nej, men nu?" och hans mungipor gick nedåt och han såg frågande ut. jag sa "i sådanafall bor jag i paris... nej nej berlin menade jag ju!" och skrattade. han såg fortfarande undrande på mig. sen försvann bilden av köket och den blonda killen och jag vaknade i en säng i ett eget litet rum och tänkte "åh vart är jag nu i livet jag bor alldeles själv!?" jag tog en snabb titt på mitt jättefina rum med vackra tyger och mörkröd heltäckningsmatta och sprang sedan ut ur rummet, dörren stod öppen till en slags korridor och en trappa ned rakt fram, allt beklätt i denna heltäckningsmatta och jag insåg att jag nog inte bodde själv. jag rusade in i rummet brevid, som hade en hel vägg av glas och på andra sidan glaset låg massvis katter och sov på golvet i ett kalt, stort rum. en stor svart hund kom in i rummet jag var i, från en annan ingång än den jag använt och jag blev rädd och ställde mig vid glasväggen och pekade på katterna som sov i rummet intill. hunden blev inte avskräckt utan lufsade mot mig samtidigt som han skällde högt.
någonstans här vaknade jag. "
 
mardrömmarna börjar komma och nej nej nej melker inga svettningar!!!!!!!
 
så är det, fast så är det inte alls
 
 
så är det.
 
jävla visdomstand!!!!!!
 
hade berlinkväll med ingrid igår, slutade hos bro-team och mycket alkohol och rattfylla.
 
har träningsvärk sedan jobbet i lördags och trötta ögon och har fikat med fina fina julia, jobbigt att vilja hänga mer med en person så drar den till afrika!!!!!
 
och jag, jag måste nog härifrån snart för norrköpingsångesten kryper sig fram över mig med och det där "hjälp alla hatar mig" även fast jag lovade NEJ och fast jo ojdå. all over again. så, tänk snabbt nu, tildajävel. frihet borta och jag kan inte utvecklas konstnärligt eller som person och om jag stannar hela livet är det åby-villa-barn-okärlek tills döden! och släkten frågar ingenting om berlin, det har inte hänt! DET HAR INTE HÄNT INGENTING HAR HÄNT OCH INGET KOMMER ATT HÄNDA NÅGONSIN. bort bort bort.
 
master in darkness.
 
 
 

you cant always get what you want

 
vad fan.
 
jag har ingen värdighet kvar. jag har bara en stukad fot, ett sår på knät, trasiga strumpbyxor och ett tappat minne. faktiskt brutal minneslucka. frågade clara om vi hade varit på karateklubben. ja. sen har lite fragment kommit tillbaka. har ångestskrattat åt detta med clara hela morgonen. och i therese sms står det att jag blev utslängd från karate? så det var därför clara träffade mig på toan fullt påklädd och med ryggsäcken. fast hur hade jag kommit in igen? så många frågor.. konversationen:
 
"tilda! varför har tagit dina grejer i garderoben?"
 
"har jag ju inte."
 
"jo men du har ju allt på dig!"
 
"jag har inte alls mina kläder på mig!! kom! nu måste vi gå till garderoben, jag måste hämta mina grejer!"
 
fattar inte när eller hur vakten hade tagit mig men sen var jag tydligen inne ett tag och clara och jag försökte få ner min jacka i min ryggsäck på dansgolvet men det funkade inte, då hade björn kommit och sagt att vi drar, för då var nog klockan slagen. sen hade jag frågat fem gånger vilka människorna var vi gick med fast att jag kände dem...  förnedringens och ångestens dag, denna dag...
 
det var nog trevligt att träffa alla i alla fall..
 
 
 
 

nu ska vi dansa efter min pipa.

 
trädkind min sista kvällen i berlin. jag somnade istället på puck och martinas soffa. kvällen innan var jag med adrian en sista gång och drack vin och glögg i skog och pratade tyska och lyssnade på pink floyd. det var mer en bra sista berlinkväll. hade ätit en sista riktig god falafel. det var bra. nu är det julafton. jag har gett mamma valjfri cinema-film med mig och mamma har gett mig 500g cashewnötter och balsam. vi ska till mormor och morfar och fira jul. sen ska jag till pappa på kvällen och fira jul en gång till. har ingen julkänsla och inget pirr, vilket nog är tråkigaste vuxenpoängen.
 
sov aslänge idag, till halv 11, ändå är jag tröttare än vad jag är på jobbet klockan sju... skulle kunnat jobba idag. det är kul att vara med larry och ola och äta ischoklad och pepparkakor ju. men nu ska jag träffa familjen för första gången på länge ju. kul.
 
billie mms:ar en ego bild och god jul haha <3 åh billie. är fett orolig för att tobaksaffärerna är stängda för jag har snart slut på skins.
 
god jul och puss.

2013

"att jag skulle va fräsch är ju årets skämt" - Puck
 
Januari:

var tillsammans med olof, var väl mest med honom och melker. höll på med projektarbetet, var oambitiös och slö och var inte så stark. kommer ihåg att det kändes som att jag tappat mitt självförtroende och det kändes hopplöst att försöka få tillbaka det. när jag tänker på januari tänker jag mest: sen till skolan och kallt, cigaretter, olofs rum och äta cashewnötter eller pizza i hans säng. och "tack hörrni".
 
Februari:
 
var nog kär, hade ganska tråkigt och försökte vara bra liksom, drack mycket öl och vin och skolkade mycket. var stressad och hade skuldkänslor för allt helt i onödan.
 
Mars:
 
var väl lite gladare, bråkade mer och mer bara. trodde att jag kunde ändra livet om jag klippte axellångt hår eller raderade facebookvänner. började störa mig på saker som näshår. mådde dåligt över att mamma ringde och sa att jag skulle komma hem och äta med mina bröder när jag ätit frukopst precis, för första gången på flera månader. så bah kom det tillbaka.
 
April:
 
det var badkarsknark och jag gjorde äntligen slut. slutade äta succesivt och blev påhoppad av ex och jag var stenhård, på tiden. jag odlade aqua dragons som stendog fast att jag skötte dem förutom en natt när vattnet blev för kallt. 
 
Maj:
 
här spårades det har jag för mig. fest hippa kalas. åkte till folkhögskolor och planerade väl det för framtiden. lyssnade på you just havent earned it yet baby och blev väl lite småkär hela tiden. slutet av trean närmade sig och jag orkade ingenting förutom att ha kul. folk började påpeka att jag smalnade och det tyckte jag alltid var härligt att höra fast samtidigt jobbigt.
 
Juni:
 
studentvecka till att börja med, söp mig full för då blir det nog bra, gick för långt en av kvällarna och förstörde nog flera dagars psyke efter det på grund av den där natten (då patric med pulver och tabletter sov hos mig istället för kärleksparken och "jag har aldrig vaknat med en kvinna förut"). alva var först med att brännmärka min studentmössa. alla som skrev efter henne såg "ät och lev!". jag skulle börja jobba på fönsterhantverket direkt efter skolan men fick lunginflammation och såg inget ljus i tunneln på tre veckor i sängen.
 
Juli:
 
jobbade eller söp jävel. drabbades liksom jämt av sprängfylla på helgerna för att jag bara jobbade och sov i veckorna (alltså näst intill inget annat, faktiskt, på riktigt, orkade ingenting mer). var på emmaboda och ville aldrig åka hem, första natten ville jag åka hem när jag sneade i mitt tält, messade annie att hon skulle komma med vatten och hon kom med vatten om jag minns rätt, och lever nu, vilket jag tror jag gör.
 
Augusti:
 
berlin bestämdes, jävligt mycket fest i norrköping på härligt sommarvis. mådde bra. förutom att jag mest tänkte på mat fett vikt. blev ihop med olle och fattade inte trots att det var andra gången gilt att det var helvete. åkte till berlin några dagar med rap1sts of berlin och satte liksom ribban för festandet som komma skulle.
 
September:
 
förberedelse, hejdå och avfärd till berlin. gjorde slut direkt, låg med annan direkt, flyttade direkt, trodde jag fick jobb direkt. görlitzer parks tillgångar gjorde mig tillfredställd och jag var full av energi och ambitös.
 
Oktober:
 
blev kompis med stefano i kollektivet, blev typ kär i räven som for till thailand i tre veckor och sen rann allt ut i sanden. mycket fest som var väldigt roligt och fortsatte rita rita rita rita på u-bahn, allt var lite jobbigt för jobben gillade mig inte och jag kände mig olyckligt kär. melker kom och spydde på ett hostell och vi kryddade rejält liggandes i min säng.
 
November:
 
testade för mycket medicin och stefano och ingrid tog typ hand om mig och mamma och viktor kom dagen efter och jag förklarade mitt tillstånd. varje helg något bättre eller sämre, rik på rök. blev överlycklig över servitrisjobbet. mycket sex. pratade mer och mer tyska.
 
December:
 
ångest och stress och hemlängtan
.
 
nutid

och sen har det väl hänt det ena och det andra och är du narkoman nu så är det inget jag behöver veta, älskling

svettades genom på alexanderplatz i jakt på den sista jävla måltiden med trettio jävla kilos packning, blev en jävla burrito
 
satt på flyget med intorkad svett mellan två tjejer. pratade hela resan med tjejen från karlskoga och tiden bara flög iväg där uppe i luften. plötsligt ville den amerikanska tjejen till höger dela med sig av vad hon såg i min framtid.
mamma hämtade mig och det var jättefint och blödigt
 
träffade melker det står en kvast.. en kratta där bakom ser du
 
sen sov jag och har nu jobbat lördag och söndag hos ola och imorgon ska jag jobba med. haha har fett kul på jobbet med larry och ola. fikar mest, skämtar mest. de åkte och satte upp bågar i kvarsebo och ensam i verkstaden lyssnade jag på pink floyd, hade konst-planerings-tanketid och skar och skar och skar färg från glas. hjärndöd uppgift förutom att skära rakt så man kan tänka så jävla mycket och bli tio år klokare och det blir jag ju och sen vet jag inte hur jag ska göra för att tänka och umgås samtidigt det blir så mycket. jag måste töja hjärnan.
 
närmsta framtiden kommer bestå av att tänka på senare framtiden. alltså jag ska hoppas på så mycket jobb hos ola som möjligt, söka alla möjliga jobb fast mest inriktad är jag på att jobba med ungdomar, typ ungdomsgård (i know they need some one like me) eller caféjobb. spara pengar och sen reda ut om jag ska 1. plugga oder 2. nytt äventyr utanför sverige. lutar mer åt 2. vill nederländerna/england/australien/usa/tyskland(fast hamburg inte berlin, tror jag). vill ju plugga pedagogik, teater och konst och filosofi och flumserietecknarfolkislinjen i malmö. öhhbajs.
 
so ich bin zu hause und ich denke!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! viel.
 
 
 

im feeling very sick and ill today

farvälet till ingrid höll hus på julmarknaden på alexanderplatz över glühwine halv tolv på förmiddagen, alldeles precis. vi for tillbaka till när hon och therese anlände på sonnenalle där jag mötte dem. therese åt c-vitamin och det regnade. vi visste ju inte vad som väntade. det skumma med alla knasnätter, ständiga motgångar för min del och det där med att inte bry sig alls längre på typiskt berlinarvis. slängkysstes mellan rulltrappa och station. blev salongs och satte mig på u8an. killen brevid mig är "we dont want man"-killen!?! när, varför, hur händer dessa tillfälligheter? berlin är stort!?!? trevligt återseende.
 
hörnet här, rosenthaler platz i vackert väder som det inte brukar vara. tog en mobilbild. det är så tråkigt att vänta på mejl alltsåå -.- hungrig också.
 
 
tänkte på meningen "skit när skit händer"
 

much to young the words are coming like a neon light
 
ohsusieohsusie
 

we dont want man

går i ett mörkt rör och antingen är ljuset i tunneln någonstans jag får andas ut eller så är det ett tåg, jag går mot det i alla fall. jag chansar väl. är som marla och undrar när jag ska råka springa framför en bil. får ta på mig mina utsvängda jeans och ha en knut på huvudet. plötsligt händer det. händer det plötsligt händer det då. men varför inte i norrköping för drygt ett år sedan på väg till kedjerökning med annie, sonia och melker i kärleksparken vet jag inte. varför ska jag fortsätta leva, vem är det som vill det? kan vi inte bara få dö, jag och jag? nu vill jag inte leva i alla fall. jag vill inte leva såhär. jag vill inte vara här. jag måste vara här. snart är det över säger en och en annan säger snart är aldrig någonting över. en dag kanske det blir bättre, men bra lär det aldrig bli. för när jag fått som jag vill kommer jag vrida mig i kärleksabstinens.
 
som man kan vakna upp och "fan jag glömde ta ur tvätten" eller "shit! jag måste gå till banken" och springa på två röda när man är efterblå så kan man vakna upp under en dag i berlin och "nu vill jag till sverige". tar bara lite längre tid att komma till sverige än att komma till borsigstrasse och hänga tvätten. och de andra tror det är en ursäkt. som när puck säger nej, för hon ska träna imorgon och tystnaden hänger i två sekunder sen säger jag och ingrid samtidigt "träna?".
 
här äter de spaghetti och köttfärssås. jag lyssnar på society på repeat igen. för att den är bra och för att jag inte orkar byta. är här för att inte vara hemma. klockan tre och klockan fem och klockan sex och imorgon klockan nio ska jag vara hemma.
 
är miserabel nu, är till och med bakis. man ska inte köra ölspel med vin och man ska inte ta en stor tequila-shot eller två varje gång dam kommer. man ska inte somna i fosterställningen till ljudet av hulkande och kramphålla i mobilen när man precis sett att man inte kan åka till sverige om två dagar. kommer bli som hon på visningen i somras som storgrät när jag skulle kolla på hennes lägenhet och jag var darrande bakis och sömnbristig och yr och tröstade henne i köket och vattenflaskan jag hade med mig låg på bordet mellan oss, böjd som en banan för att jag hade tappat den och halkat på den som på ett bananskal i trappan till tunnelbanan vid schlesisches tor. jag kommer gråta. idag har jag gråtit igen.
 
WHAT WOULD TOBBE DO? kan jag tänka. och då känner jag mig inte lika ensam, han hade dock inte hamnat i min situation utan läst kontraktet ordentligt och inte googleöversatt, letat efter konstigheter, ryckt på axlarna och skrivit på för att det såg väl bra ut. han hade inte blivit osams heller han hade nog varit bättre på att hantera saker. fast fan är väl typ 60, hur var han i min ålder? jag är för ung och omogen samtidigt för gammal
 
jag gjorde ett berlinkollage i paint med fina partybiler. kan ju muntra upp en
 

är det starkare i botten?

 
 "sådanadär förbjudna tankar flyger ur min mun, trots det vill göteborgaren inte fara och flyga. jag far och flyger vid ett märkligt tillfälle. jag får eternal sunshine of the spotless mind-vibbar, inte 100 % säker. bara vibbar. en kvart av illamående, en kvart av hjärtklappningar, en kvart av helt okej. summertime på repeat i hörlurarna. en pratbubbla som säger "jag är ju van vid att vara deppig så det gör ingen särskild skillnad" och jag tänker på att tänka. tänk tänk tänk. var likblek och hämtade mina pengar sedan. fast det kommer göra skillnad för mig. jag vet inte om jag är en deppig eller glad person. kan jag ens vara något av det? när ska jag förbruka mitt sista gräs? emanuels bästa vän. deppig eller glad, både och då. på samma gång, därav går skratt över i gråt och gråt i skratt en sista lördagkväll i en säng i berlin. och sista söndag sista måndag sista tisdag sista bara halva onsdag. totalavstängd fast on-knappen lyser.

jag gillar mig själv så jävla mycket, herregud vad hade hänt annars. känner mig som två personer jämt. den ena är deppig och den andra glad. jag har lyckats få dem att bli bästisar. när, var, hur, vet, inte. när jag är glad och fantastisk, sitter den deppade i ett hörn och småler och diggar med och från henne kommer de mörka skämten, fast hon menar allvar jämt, det är den glada som formulerar. sen är jag deppig och den glada försöker trösta med att sätta på summertime. fast den deppiga är ju den smarta och den glada den korkade. så det blir lättare att vara deppig, fast den glada får dem båda att ta tag i saker, så jävla inte rädd. så jag prioriterar mig själv bra. både depp och glad tycker nog att det blir för mycket om ännu en person skulle vara med. därför kan jag fara och flyga. jag vet inte hur depp och glad kommer må när de farit och flugit.

och jag är för gammal och jag är för ung"
 
bestämmer mig för att inte tro att alla hatar mig sedan.
 
 
 
 åh jag vet att det är ett e inte ett i
 
-.-
 

om hemlängtan och munterhet.

har ingen koll, allt jag måste hålla i huvudet ramlar iväg!! vaknade runt tolv med ingrid och katarina och fick springa hem för att jag glömt ta ur gårdagens tvätt. och köper ett femcentsbröd på vägen och tänker å gott med frukost och när jag kommer hem och har hängt tvätten blir det äckligt att tänka på och jag drar direkt. vill inte äta hemma när steff är där. vill inte sova, äta, leva. awkward moment när jag visade mitt rum för en trevlig spansk kille och maffiabossen sticker ut huvudet ur sitt rum (spliffen i mungipan) och säger bara: "we dont want man" och kallar mig "ett problem".  please låt mig få komma till sverige och ströva i en skog, jag ska klä mig varmt och aldrig mer socialisera mig med nya människor (inte på ett tag i alla fall). vill vara inlåst i mitt gamla rum och måla och skriva, vara med melker och dricka kaffe och röka cigaretter och må skitdåligt över något trivialt på min balkong och hålla utkik för mamma så att hon inte ska se att vi röker, fast hon vet ju det och ser det på spåren i snön på balkongen och askkoppens innehåll växer (hon skulle bara aldrig se NÄR vi gjorde det) (haha memories<33)  och höra pappa sjunga och spela visan om ann-katrin ("ann-katrin, ann-katrin, jag har en flaska vin") (med världens leende och sen "hö-hö-hö-HÖ HÖÖ"-skrattet. sluta gråta offentligt i en huvudstad på u-bahns och gator med konkret ångest (om jag kan kalla det det, vet inte vad jag ska kalla det annars), börja gå i skogen och gråta lite miserabelt och vackert. bara ha lite vanlig ångest (!!!!!!!!!!!!!!!), kanske ligga en dag på golvet och må skit utan att behöva stressa någonstans hela hela tiden. sen jag flyttade hit har jag bara rusat ju. som en dåre.
 
så vad jag menar är:
att jag vill andas lite friskt i sverige ett tag.
 
skriver dokument på datorn, döper dem till "ja", "short story eller bara fett bäng", "dö" eller "jag kan tillfredställa er alla". hej jag heter tilda jag är lite labil.
 
vet inte ens om det är så jobbigt? har jag mens? har jag bestämt mig för att rulla in mig i ett täcke av självömkan?
 
eller har jag en psykos?
 
igår svängde jag förbi håkan på rosenthaler och sen lekte jag, katarina, skank och martina pekleken sen fick vi reda på vad vi undrat över i 5 år om vad som hände den där gången i wedding (nej jag måste sluta vara elak.. tänker inte utveckla det där). vi kom till en svenskfest med 20talstema där de flesta var asdryga, höga eller glittriga. sen bar och katarinas och mina ögon började vilja stänga för dagen typ. kom hem halv åtta till skank och somnade gott.
 
slutsats:
jag flyttar till schweden jag vill vara där nu, jag vet inte hur jag kommer känna, instängd? frustrerad? glad? inte fri som här men kanske lite mindre splittrad, får plocka med tankarna, sortera lite. kan nog bli något fantastiskt i resultat. om jag för ihop mina datordokument
 
ett tag kommer det nog vara happy family och så.
 
hm.. tror inte att jag hört "im so sorry" med smiths förut..  gud va fin.
 
jag vet inte vad jag skrivit nu, jag orkar inte bry mig. men ingen som läser får tro att jag ska ta fönstervägen eller något.
 
och nej jag vill inte publicera mer av mina short storys, de blev plötsligt för gamla och sjukt oväsentliga och inte alls lika roande som när de var aktuella. jag måste sortera där med. så det blir något som kan beröra någon. kan ju inte ens beröra mig. (rör mig som max i ryggen).

fönstervägen

allt är fucked, orkar faktiskt inte mer.
 
orkar bara att ingrid kommer över sent, startar flummerier, ritar och allt blir knas och köpa chips i natten. se soulkitchen. orkar göteborgsdialekt också.
 
men allt är fucked och tjejen brevid mig på cafet fick precis sin iphone bestulen, papper i plastficka-tricket. fy fan.
 
orkar ju inte mer, orkar inte laga mat, har ätit 4 kokospraliner sedan frukost. orkar ingenting är inte hungrig, ändå köpte jag mat idag. mitt primära behov ingrid fick mig att skratta på lektionen idag fast hon inte ens var där. "jag vill att du klär dig i den här!" "denna?". sen brände jag ögonen på toaletten och jag skärpte mig, sådan jävla obalans. samtidigt är jag likgiltig som på alla teckningar jag gör. samma samma samma uttryck. "jag har pajjat min hjärna ikväll" och helt död. nu har jag varit impulsiv igen och kommer få tusen besök till mitt rum, jag tänker flytta. kommer bli nedslagen av italienska maffian då jag inte sagt något än. så går det när man tar tag i saker en sekund efter att man bestämt sig, bra egenskap jag besitter ändå.
 
inte tog jag fönstervägen som planerat, bra, pajjade jävla hjärna. jag älskar mig själv så mycket men det skulle ju underlätta saker om jag bara försvann. ungefär så sa mamma om sig själv när jag var liten. var ju så sjukt beroende (som jag fortfarande är) och började gråta. så fick hon trösta mig fast att hennes hjärna säkert var mer pajjad än min.
 
nu kom jag på vad jag skulle skriva då, typ.
 
fast hinner inte läsa igenom cafet har redan stängt alles ist krass fuck
 
 
 
 

jag trodde inte att vintern skulle nå mig i år

en av de sista kvällarna i skankåthereses lägenhet ikväll
 
det stormar stormar stormar i alla berlins gatuhörn och hemma är det lika iskallt, med steffo. vill fortfarande krama mamma, längtar otroligt mycket efter henne. gick till bohnengold med göteborgaren igår kväll och det snöade så mycket i morse, fast jag frös inte förrän jag kom hem till stefs och mitt gräl. skrik, orkar inte inte skrik. herbamarade, blev utskälld på tyska av en gubbe, ritade intensivt på tunnelbanan med summertime-janis i öronen, glömde nästan mina byten. hamnade på hartnack och hade en vikarie som var fantastisk. puss med håkan. nu kom so long marianne. 
 
ikväll är det trevligt, trevligt. inte ofta det blir trevligt när man försöker vara trevlig. ätit smulpaj. imorgon ska jag till sachsenhausen, koncentrationsläger. sen är det "den sista festen".
 
 

fuckelifuck allt.

lär mig grammatik och igår sov jag hela dagen pga hårt festande.
tycker inte om o-svar, sånt som jag dock själv sysslar med, jag kan inte sluta. när det har drabbat mig för länge, nu, ska jag sluta med detsamma. vill gå och glömma som i eternal sunshine of the spotless mind.
finns ingen värme på toaletter, trodde papperet i toaletten var isbitar först. det är kallt och ikväll blir det tydligen storm. idag har jag faktiskt sverige-längtan och vill bara krama mamma och att blåsberlin, internetcaféer, livsångest, rävar och steffo ska vara långt långt långt borta.
svensken och nollendorfplatz-wwf-snubben ringer men jag vill ingenting. ska öla med en från skolan istället.
jag vill ingenting men inte göra ingenting heller.
dance and drink and screw. fuck nu stänger cafét.
 
 

första bästa andra

 
Lollita
Jag måste få se Berlin nu, ja, --- --- ------ ---- --- -- - --- ------- --------, --- --- ---- -- och rita serier och dansa i trans och göra tio stora misstag, jag ska bli tio år äldre på tio dagar. Jag ska dansa med de vackraste av tyska pojkar och fylla mig själv med betydelsefullt svammel och kanske ramla tio meter för att sedan få hjälar och simma tio kilometer i vilken riktning som än inte passar. Hej då.
 
började tyskakursen idag. fick beröm av läraren. sen kom den välbehövliga grammatiken och jag hade ingen rätt att vara mallig längre.
 
igår när jag jobbade kom AURAMANNEN in. jag ropade glatt "HALLOO" som vanligt när jag är vid baren och hör dörren öppnas. vänder mig om och samtidigt: "oh... hi.. so your working here now?" hah oj. han sa i alla fall att jag passade in på schwarzers. sen serverade jag hans kompis en augustiner (auramannen är ju nykterist å allt) och det var ett iskallt ögonblick på något vis. jag kanske var isprinsessan i mumin, för de hade satt sig vid det mest dolda bordet, bord 21..  jag har varit ganska nedstämd med mina 6 cent sedan i lördags. och hungrig om inte annat. idag fick jag pengar och har till och med unnat mig lite kokospraliner för 0.79.
 
 
 
 

RSS 2.0