dårfinkar och dönickar

usch för mig. jag har ju bara kul. och när jag inte har det vill jag helst förfrysa i en snödriva. någon försökte trippa på p-piller. någon ville dansa. någon sa åh vad skönt. 
 
vi är ju i alla fall dårfinkar. bättre än att vara en dönicke. 
 
man satsar på två saker: att inte göra bort sig och att inte få minnesluckor
 
gjorde bort sig: check
har minnesluckor: check
 
 
här dansar olivia och jag på blå och det är blått
 
jag är bara rå och ärlig mot dönickarna, det är en synd, det är ett hor. får ta mig samman och älska alla.
 
ändå relativt tunn hatlista:
russin

katter

fick förlåt för horet. drack vin med olivia och melker, jag mådde suveränt och så kontorshot och så broadwayöl och jag minns inte tydligt men munken och cromwell allt var fint, på väg hem med floffdjevel begicks dödssynd, köptehittadesnodde en julgran. hor och synd
 
sova

stationtostation

drömmer på natten. om sånt som faktiskt händer sedan. det är inte bara tolkningar. det är true shit. jag fattar inte. jävlar jävlar synd att jag drömde att jag blev arg och ledsen och besviken. 

manivindar är inte som de låter

orkar inte ett skit. det bara sög till sist. sysselsätter mig med detta fast jag inte orkar.
 
januari - spelade glamourös genom att inte äta. mest beatles och var säker på att jag var en narcissist. laman typ. det klirrade och knastrade. hög. 
 
 
 
februari - "kall yr darrig fladdrig oregelbunden tung upprymd tom majestätisk full". frös och föredrog ensamhet även fast jag var rastlös. upplevde kemikalisk extas och mumlade som i trans. åkte till berlin och det var inte så kul egentligen. 
 
 
mars - grumligt och blev ännu mer personlighetsförändrad. hjärtklappning, behovslös. 
 
 
 
 
april - fick tillbaka förmågan att skriva. spårade helst. gick in i dimma och rus. blev arton och slog sönder mitt hem i klackskor. rubbad tankeverksamhet. 
 
 
 
maj - var brutalt full och ärlig och förstörde och hade kul med konsekvenser. det var varmt, jag var en skogsvarelse på scenen, naket och ärligt så att jag nästan mår illa men fint. fick försenade reaktioner och var frustrerad och ambivalent, men på något sätt kry. och glad.
 
 
 
juni - sommar och festivaler gratis. var nog inte som jag skulle varit men jag hade fruktansvärt kul. reste och fladdrade i frihet.  
 
 
 
juli - håret började glittra och skifta i olika färger. mötte alice och melker. började glittra lugnt med prinsessan av pryssgården. alla moppar blev mina och mycket bängtankar. tror att jag var väldigt glad. for till emmaboda och det mesta var for vildt. var i polen.
 
 
augusti - var snygg. myntade uttrycket binka och var mest uppe och så plötsligt nere i snett. det var glatt och klarade en kväll på wow och några dagar i göteborg galant. skolan började men vi fortsatte smyghutta, på cafén i solsken till exempel. smulade ner mycket i många och rökte. 
 
 
 
september - mest herbamare för att vara ärlig. härlig tid men ostabilt, upp och ned upp och ned. flyktsoda och var i uppsala och köpte den mest ovärda cigarettförlängaren. trodde att jag hade hunden lite men det var väldigt väldigt lite.
  
 
oktober - dansade i rökmoln, var nedåt mycket. var sjuk mycket. målade ovanligt mycket. mer discotid än vad jag ville egentligen. 
 
 
 
november - en förändring, tog tag i mig själv, blev lite mer reko, sådär som jag sa hela tiden att jag skulle bli. kom bra ur något pissigt dåligt. spelade teater. och så träffade jag något bra igen och det fortsatte.
  
 
december är nu, svårt att summera och sammanfatta och allt. 
 
idag suger typ

minthud

idag är en stor dag. jag unnar mig ett paket röda lucky och tänker låta bli att rulla så länge det räcker. och så är det ju lucia. 
 
och här hänger vi, jag och jag
 
 
 

ohh moon of alabama

jaja jaja. reko vintertid, långsamt och snabbt. verkar som att jag har sälle. typ. ungefär. typ. kanske. typ. vet inte. kanske. typ ändå. 
 
bra bra bra. "ska vi gå till festen och.. supa ner oss, förslagsvis?" medan man var ett ventilationssystem. rakryggad på en stol, nånting var fel just då. överlevde! dekadent natt sades det ordagrant. blev väl slabbigare, och fin var den väl hela tiden, en skurk i ny skepnad. gör inget, gjorde inget. drack ju varm glögg på efterfesten. så jävla disco, spiller rött glitter å livet.. floff
 
å thressan! bara ett lyckligt litet rop. 
 
nä men allt är bra. det är väl det. nära på flaxig men ändå rätt sansad. tror jag går på bra höjd nu, stadigt nästan! dricker kaffe. ska plugga bort en ig-varning. stadigt nästan.... har läst hatten som johan skrev. asbra. asbra. barnböcker. jaja, annie och melker vill vara med i min pjäs som skådespelare! det är bra. allt är bra. aja pepparkaka.  
 
per och lollita kommer strax.. 
 
skulle bygga ett slott! man är väl ändå queen of ektorp! 
 
 
 
 
 
 
 
 

om alla var odödliga

jag borde dö tidigt, men inte för tidigt. jag måste hinna måla och skriva klart allt. återberätta alla små sagor som sker hela tiden. och nå klimax. sen kan det flaxa nedåt på ett ytterst sentimentalt vis och jag faller och dör. så att mitt liv får den ultimata dramaturgin. och blir en charmig liten film. pop-sagan. med mustigt soundtrack.
 
just passerade tio minuter på en sekund i ett mustigt telefonsamtal. mustigt mustigt hm detta ord. blir fasligt eller farligt sugen på julmust.. 
 
åh öh när jag låg i badkaret för en tid sen var jag så frustrerande påverkad av i väntan på godot och nu ligger jag i min säng och om det varit för en tid sedan hade jag önskat att jag varit doktor glas. bra att det gick upp igen. till den perfekta lilla nivån. jag borde inte vara så lättpåverkad av mina hopplösa tankar när de dyker upp. men det är jag allt, mitt underbara kräk. 
 
oh yes det är så mustigt detta nu. förutom min fördömda hosta (nämner jag motvilligt, av anledningen att.. jag vet inte)
 
längtar till imorgon, det är en del av detta nu. det är rätt mustigt att längta.
 
nu tänker jag dricka must kanske typ typ typ och läsa sista sidorna av denna mustiga lilla historia som hjalmar söderberg skrivit. 
 
o lovad vare gud! (typ lika awkward replik som "å, vad tunga de är"...)
 
bara en tanke, om inte döden fanns. skulle alla känna alla på jorden?
 
tänk om jag ångrar mig med tidig död? 
 
åh satans i väntan på godot!!?!??!?!?!??!
 

tre komma åtta minus nästan som på botten av sjön

öhh vill bara blunda och gnugga in mig i allt vackert. 
 
 
nu lyssnar jag mest på smiths. sista föreställningen är klar. har inte längre korset runt halsen. dricker varannan kaffe varannan te för att bli både pigg och få bort hostan. det är nästan snöstorm men jag går i vad som helst. gubbar talar till mig i hissar. drömde i natt att jag dansade med en rynkig äldre man och blev blixtförälskad i honom. det var märkligt. 

what difference does it make?

hade inte tänkt på det förrän i lördags, när jag gick i riktning mot öl, rökbarn, toahäng och blått, att mina toppar och grottor är borta. ingen hetsig vind ingen ångest. allt står nog alldeles rätt till. mår nog lite åt det bra hållet hela tiden också. kanske för att jag inte kryddar längre, kanske för att jag är en glad pussandes räv, kanske för att jag spelar teater så mycket, kanske för att nästan alla i omgivningen känns glada. vet inte. kanske för att det snöar så snyggt. drömmer dock mardrömmar, men det gör inget när man ändå vaknar och binkar, och de går väl över snart. samtidigt som jag kan känna känslor mer. allt är inte föreställningar längre. 
 
det är näst sista föreställningen idag. på tal om föreställningar. fett tråkigt när de är slut. 

är din man en horkarl?????

tror att väskknyckare har väldigt angenäma läppar att kyssa då de samlar på sig så mycket lipsyl som skräpar i botten på alla stulna väskor.
 
diskturerar med mor om vad vi ska ha för slags julgran.. blir tydligen för mycket besvär med en riktig gran. ja men ur miljösynpunkt låter det väl bra. hon vill köpa en liten en i plast istället. med inbyggd ljusslinga. jag föreslår att vi ska ha en trädgårdstomte i vardagsrummet. i människostorlek ofcourse. vet inte. det är jul nu menar jag typ. snöar och har sig. 
 
idag hade vi premiär på vår pjäs häxjakt. alla var väldigt fulla av energi på scenen. det gick fint tror jag. jag var arg, anklagade folk för ohörsamhet och glänste säkert i mina rynkor. sen ångrade jag mig när dolken hade flugit i väggen, blev nervös och tyckte vi skulle uppskjuta rättegångarna. jävla abigail. en sköka, det är vad hon är. och vart fan är vår ved?
 
sen fick vi rosor och skålade. pärondryck med ciderkaraktär. oh yes standard.
 
älskar teaterklassen. alla är så fina. 
 
innan jag gick hem tvättade jag bort valrossrynkorna, pussades och stod i snö. 
 
ikväll ska jag till något blå. och bedriva otukt, gå ur roll, sen ska jag gå in i roll igen antar jag, imorgon undrar jag var veden är igen. 
 
MEN ANTINGEN SKALL HÄR LYDAS ELLER OCKSÅ MÅ NI BRINNA I HELVETET!!!! (min favoritreplik, jag är hemsk :( ...)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

RSS 2.0