följ med.

upptäck äventyren på andra sidan staden.

hej.

en vanlig dag. en hemsk upplevelse. två underbara timmar med åsikter och tårta (DET FANNS LAKTOSFRI BAKELSE). regn med en konstig vän genom staden.

jag vet nu tre och en halv timma mer om kroppsspråk och det fick jag chans att bevisa idag. i improvisationerna besökte jag många platser, var olika människor. sedan den hemska upplevelsen. men jag hoppas hon mår fint nu. så fint att sedan få träffa alla underbara musikalmänniskor. efter det gick vi hem till mig, vendela och jag. bara för att vi gick framåt. sen fick hon skjuts hem.

jag får nog hitta hem nu. för att inte stå i regnet mer. för då blir man så kall.

frågetecknena funkar alltid, i mindre dos.

imorgon är det franska. veckans höjdpunkt som man ironiskt brukar säga om saker man inte ser som en höjdpunkt.

borde sova nu. fick reda på en sak nyss. random.

hejdå.

VÅGA VÄGRA VÄGG.


dag tretton.

det här ångrar jag.

vad ångrar jag?

jag kan inte säga att jag ångrar något trots att jag gjort dåliga saker. allt jag gjort, positivt som negativt, har fått mig att bli jag.

något att ångra skulle väl vara tiden man ägnar åt att ångra saker. därför ångrar jag inget.

om jag ångrar slösar jag tid.

dina ord i natten är det enda som går in.

hej.

nu är jag här. (hur har nu det?... nej stopp! får sluta med replikerna nu.)

är otroligt nere nu, efter allt det roliga och underbara. är lite under ytan. under ytan och tråkig. då är jag inte så rolig. och det är tråkigt.. (skulle kunna hålla på såhär sjukt länge.. så jag slutar här.)



sjukt snygg. sjukt manlig. sjukt sexiga ögonbryn. sjukt kul att jag bjuder på mig själv.

ja.. sådär ser man ju inte ut varje dag direkt. man kan fiska med slipsen.. det är en sak som är säker.

jag ska ägna mig åt väsentligare saker nu.

hejdå.

jag vet inte om jag är rätt person för att säga det nu men: VÅGA VÄGRA VÄGG.




dag tolv.

(nu kommer det.)

min första kyss.

fisken...

ingen kommentar.

darkness.

darkness.

(kul inlägg. men jag är inte på humör för något annat. sjuk är jag också, tyck synd om mig.)

finns det liv på mars?

jag snyftar tårlöst. om vi kunde stannat tiden.

otroligt rastlös dag. negativt. dagen efter de otroliga dagarna. man ska inte ha så höga förväntningar på en sådan dag kanske.

kärlek.

glömmer publiken samtidigt som man är helt medveten om den.

det är så jag säger det.

du är det finaste jag vet.

jag är tillbaka.

men jag ville stanna lite till.

hej.

sista föreställningen gick fint. och alla mobilnummer är borta. fock... -.- ja... ni får gärna kommentera era mobilnummer... sånt är så awkward..........

AWKWARD.

hejdå.

punkt.

bort.


nej, jag accar inte...

mobilen paja. den kraja. poff. död.

GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA nnngjggujsgxuigcfiuedbn FOCK´n hell! GGGGGGGAGGGGGGÅÅFÅÅFÅFÅFÅSDFDJFOSDFOSJFDJSBADFB SDJHGEJV CEJA BXCKAJCBBASCMNBHBKHBMKJJJJJJJJJJJJJSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSS
SSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSjjdjdjdjdjjdkskkskedSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSS
SSSMMMMMMMMMMMMMM ASAHAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA. -.-

äsch, det var inte så farligt.


dag elva.

den här veckan.

har varit full av teater, sång, ljudet av sång, inte så mycket facebook, lite ländler, visselpipor, kärlek, ja, konstiga känslor, kebab-rap, vitlök (!?), feta ögonbryn, uppsjungning, nunnor, funderingar, awkward som inte varit awkward, fina människor, trappor, en kapten, sju barn, en maria (hehe), tidningar, sena kvällar, blommor, en awkward stund..., matsäck, bananer, dextros (SOM INTE FUNKAR -.-), nervositet, en ful hatt (wtf?), snyggingar.

två liv.

nu vet jag.

jag är....

videung.. stavas det så?

dubbelt dubbelt dubbelt dubbelt dubbelt.

jag är på tok för cool för att vara nunna. sitter backstage och sjunger istället. och tänker. tänker på dig. och det är så fel så det bara blir fel och rätt och fel och rätt för att sedan bli fel. en sådan farlig sak, oaccepterat och ärligt och jag tror det verkligen. en resa om och om igen och det tar slut tillslut. den, resan är över snart. ta aldrig slut. ta slut. ta aldrig slut. nej, precis. ta aldrig slut. en femtedel av livet i repliker och vatten som är gult.. är det solen som lyser igenom? eller är vattnet gult? glädjekickar och jag vill... jag ska. nej jag ska inte. för när jag ska gör jag det aldrig. så jag säger ingenting och hoppas på det. svara. är det det här som kallas... punkt. förbjudet område. på alla sätt, på alla områden. som ett minfält. ett hus fullt av strålning och simpsons ståendes på stolar.. akta er för strålningen. om ni nu är människor. det här är faktiskt...

TRALALA LILLA MOLNTUSS... KOM HIT SÅ SKA DU FÅ EN PUSS.

kan jag skrika så?

om jag kunde skulle jag. men nu är det förbjudet. strålning. måste tänka på det som är rätt och riktigt. inte det som är fel och falskt. det är inte fel och falskt. det är rätt. ta bara bort rätt och fel. för det går aldrig att tyda det. vad skulle jag välja av rätt och fel. det blir bara rätt och fel. vad jag än väljer. det riktiga och falska finns. nu går det paralellt här. är vi medvetna. den ena halvan är det. jag alltså. fast är jag så medveten? ja. så lång ifrån att bryta ihop och jag sträcker mig mot dig. men drar mig tillbaka såklart.  

dubbelt dubbelt dubbelt dubbelt dubbelt.

drömmen om vägra vägg...

jag tänkte som sista aktivitet på dagen dricka en kopp te med honung för att friskna till och satte mig för att läsa "dagens ros" i nt av just den anledningen att jag undrade vilka det är som egentligen läser "dagens ros". inte för att jag får något svar på den frågan av att läsa "dagens ros", men i alla fall....

det var en ros som utmärkte sig speciellt och fick mig att sätta på datorn för att skriva detta inlägg.

dagens ros "till den okände killen på tåget i söndags som gjorde min dag genom att sprida kärlek genom en kyss. om kärlek vid första ögonkastet finns så var det du." - tågresenären

ville bara säga det.

och för all del:

VÅGA VÄGRA VÄGG, precis som den okände killen gjorde i söndags.

om jag kunde göra nummer tio så skulle det här vara ett nummer-tio-ögonblick. 


tillåt mig att skrika...

THE HIIIIILS ARE ALIIIIIIIIIVE WITH THE SOUND OF MUUUUUUUSIIIC!

nu är hälften av alla föreställningar avklarade.

(tillåt ser felstavat ut...)

maria... jag älskar dig. (läskig replik...)


uppfattat? nej.

ja? nej? kanske..... eller? jo... fast nej... verkligen inte men jo. jo... men ändå nej.... fast jaa.. jo... men kanske? kanske? nej? jo? kanske... då. nej. men helt omöjligt otillåtet. fast? nej. nej. NEJ. JO. snälla... nej! nej! jojoooooo. jo jag vill men nej jag vill inte jo. eller?

när ni hör er SIGNAL stiger ni fram säger ert namn och återgår i ledet. UPPFATTAT?

livet utanför bubblan.

jag är i en bubbla nu. bubblan är sprucken om en vecka. tills dess ständigt upptagen. jag är en upptagen kvinna. en kvinna i rollen som en man.

sound of music.

otroligt roligt.

och jag vågar vägra vägg.

VÅGA VÄGRA VÄGG.

svårt när våren försvann.. jag som inte talar väder.

jag ska inte tala om vädret.

hej.

alltid är man inte awesome. vaknade lyckligt ovetande om guds vredesmod som härjade utanför fönstret. skrek när jag såg det. en vit jävla VÄGG (observera ordvalet, tack) utanför fönstret.

tillåt mig att göra en "smiley" (som inte är en smiley..)

-.-

snö är fint. men inte i mars. sluta bara. töa sönder. dö snön... DÖ.

klassen pulsade till östgötateatern och såg på en repetition av föreställningen "final". skådespelarna är sjukt bra (min favorit: http://www.ostgotateatern.se/Article.aspx?m=76&m1=654&a=712 , karin oscarsson) och jag undrar hur mycket regi det ligger bakom deras kroppsspråk. det var något jag glömde fråga. väldigt intressant pjäs verkar det vara och den vill jag se.

pannkakor. behöver jag säga något mer. nej.

hejdå.

VÅGA VÄGRA VÄGG. (i detta fall snö).


knackningar i väggen.

som inte går att tyda.

det finns inga regler.

men du väljer att lyda.

dag tio.

mina drömmar.

det finns olika drömmar. dagdrömmar, drömmar om framtiden, drömmar som man minns från sömnen och materiella drömmar.

på lektioner drömmer jag mig ibland bort. i dagdrömmarnas land kan allt hända. på lektionerna är livet begränsat. men det är på lektionerna livet till viss del börjar. när jag tänker så slutar jag dagdrömma... eller så försvinner jag ännu mer. jag spelar psyksjuk, dansar galet och sjunger konstigt och vackert.

jag vill ha en gammal skivspelare som hakar upp sig ibland, men inte för ofta. idag kom jag på att jag vill se bob hund live.

jag drömmer om sanden... grusbitarna... och de biter mig. på natten kan vad som helst hända. ibland rånar jag banker. ibland petar sig en gammal klasskompis sig i näsan. en gång blev jag charmad av musse pigg.. ja det var det märkligaste.

jag vill skådespela, skriva och hjälpa.


nära från genombrott till sammanbrott?

femton sekunder av allt.

hej.

jag kunde inte göra chokladbollar. de blev till en smet.

tänk om man kunde upphöra att finnas till bara för några veckor. om det gick så skulle jag försvinna nu. jag kommer inte klara det här... men jag ska sluta redan där. jag vet hur jag ska tänka.

jag vet hur jag ska tänka. varför är det så svårt att tänka så?

har någon tänkt på att snart har en fjärdedel av tvåtusenelva passerat?

hejdå.

VÅ... orkar inte idag. ledsen smiley (vad betyder det egentligen? sorgset leende?).

VÅGA VÄGRA VÄGG.

om jag vill få mod till något jag ska göra behöver jag bara tänka "VÅGA VÄGRA VÄGG", sen är det lätt att våga. då tänker jag inte ens att jag vågar. jag bara vågar. 

jag vill göra skillnad. jag vill märkas. jag vill påverka. jag vill göra världen bättre.

väggar gör ingen skillnad. väggar märks inte. väggar påverkar inte. väggar gör inte världen bättre. 

så VÅGA VÄGRA VÄGG. det är en bra mening att ha i huvudet när man känner sig osäker på något.

ungefär så, kajsa. hoppas det gick att förstå.

(vet inte hur många inlägg jag gjort idag... men det känns ganska bra. många inlägg på en fin dag. ja, det är bra).




jag ser mig aldrig om.

jag har varit riktigt hardcore. jag har lyssnat på bullet for my valentine på högsta volym in hörlurarna. sprungit över vägen i mörkret utan att se mig om.

men... jag såg mig alltid om.

men nu.

nu ser jag mig aldrig om.

jag hör bara inte, jag lyssnar.

ska ut och låta dagens sista solstrålar värma mig.

jag har lika många klänningar i min garderob som år jag har levt.

sexton klänningar.


dag nio.

det här hade jag på mig idag.

den fina klänningen jag köpte igår... var bara tvungen att ha den på mig idag.



jag hade också glasögon (hur skulle jag annars se hur vacker världen kan vara?), strumbyxor, lila converse och diverse annat som kan behövas för att inte frysa ihjäl.

linda johansson.

är en vacker konstnär. som är hur kul, knäpp, flummig och färgstark som helst. jag stalkar henne och hennes fina blogg varje dag. bara för att hon är så underbar, inspirerande och alltid går sin egen väg. jag tänkte alltid det, på högstadiet, att hon har den snyggaste och personligaste klädstilen på hela skolan. hon är så modig och bara så himla vackerrrrr och aahhhaaggg (tappade kontrollen). vi har alltid så kul ihop. det är oftast vi, linda, carolina och jag. och vi har djupa samtal och flummar (och experimenterar med håret såklart).

så här är hennes fantastiska blogg om alla hennes fina saker och tankar:


http://linndajohansson.blogg.se/index.html


jag lovar.

nästa veckas mål:

att komma i tid till varje lektion.

så, nu är det nedskrivet och publicerat. får inte brytas.

hej.

jag har köpt kläder för första gången på väldigt länge. en klänning och ett par volangstrumpor.

vi har sjungit idag, jag och min parknessvän gewerths. det var fint... oftast. (papageno...?)

sen dansade jag.

nu ska jag börja direkt på ett nytt inlägg om en superfin tjej.

hej.



har inte levt denna dag ännu.

men det känns som att det kommer bli en VÅGA VÄGRA VÄGG-dag idag.

hej.

igår åt jag och eva frukost (fyra bröd för tio kronor på lidl, lite reklam) ihop för att sedan dra oss neråt industrilandskapet. vi gick på utställningen "changing the woman image - women in comics" på arbetets museum. utställningen var mycket tänkvärd och jag vill bara vara med och förändra.

"JA, DET ÄR BARA ATT VÄLJA: HORA ELLER MADONNA! HUR BLIR DET? VA?!!? VA?!!? VA?!!?"

sedan upptäckte vi att det var söndag och att affärerna självklart var stängda. så vi gick in på pressarN. (eller ica först dock... kanske ska tilläggas) efter en stund dök hobby upp och vi hängde med honom där till stängningsdags. sedan åkte vi några bussrundor. hejdå till hobby och sedan somnade jag och eva tillsammans. nej det gjorde vi inte alls. hon somnade jättetidigt och jag fick roa mig själv. vilken mes.

nu ska jag till stan och möta gewerths.

VÅGA VÄGRA VÄGG.

hejdå.

dag åtta.

i min handväska.

- glasögonfodral

- plånbok.

- presentkort på glitter.

- nycklar. (cykel, skåp och hem)

- mastah mission-servetten....

- ett fint etui.

- en fleece (för eventuella kalla tillfällen).

- en kam.

- torktumlarN.

- busskort utan pengar på.

- en bläckpenna.

- läppstift.

- ett cykellyse.

- mobil.

- boken "en käftsmäll är också beröring".



sak som borde vara i min handväska:

- lipsyl.

yeah right. (och handväska.... krunegård-väskan.)




snälla stanna tiden.

tiden rinner iväg som på vardagskvällarna. kvällarna blir till trötta dagar. snart har ett skolår passerat. vart har vi tagit vägen. vart har vi hamnat. hur kom vi hit. när kom vi hit. jag tror att tiden bara rinner på vardagskvällarna men den rinner ständigt. jag glömmer bort livet, nu när jag lever det.

nattfilosofi med eva bulten sigge ja vad ska man kalla personen. disco fevah.

jag är glad att jag finns till.

det breddar upp min horisont.

ett spöke har spökat ut sig.

jag undrar vem peter är... men på vaxkupan som sagt.

hej.

ett spöke. ett spöke utan känslor. ett spöke med för många känslor. ett spöke utan tårar. ett spöke som gråter in, inte ut, eftersom det inte har några tårar. och inga känslor. men många känslor. känslor är tårar. därför har spöket för många känslor. tårarna rinner aldrig. känslorna har ingen chans att fly. känslorna är fast inom en genomskinlig mur. genomskinlig hud.

du lever som en kung och har en alldeles fantastisk vinkällare.

hejdå.

(det är inte varje dag man blir väckt av sin lärare vill jag passa på att säga).







hela livet är en improvisation.

rädslan går över, men oron stannar kvar.


en förstörd dag, en enkel torsdag.

svarta linjer, det är allt jag ser.

hej.

idag är ingen VÅGA VÄGRA VÄGG dag. idag är det inte fint. idag krävdes åtta dextros för att inte somna. idag är inget som igår.

märks det att jag inte är här?

dagar som idag behövs för att dagar som imorgon ska kunna bli underbara.

vet inte hur mitt betydelsefulla svammel uppfattas idag. idag är en dag som kommer smälta in. jag kommer inte minnas dagen, och dagen kommer inte minnas mig....

.

min dagbok, den blev stulen, dom skrattar åt mig nu. internet gör mig känd, dom laddar ner mig fil för fil. så dum som jag är kan jag inte förstå hur jag ska bära mig åt, för allt blir fel, för nu vet alla om vad jag sa till dig och nu vet alla om vad du sa, vad du sa...

för du är med sidan tre och fram till fyrtiotvå. ett citat, det du sa var elakt men så uppenbart. så simpel som jag är kan jag inte förstå hur jag ska bära mig åt, för allt blir fel. och hur du ser på mig, stämmmer ganska bra, men hur jag ser på mig...

så kalla mig cp, kalla mig bög. det kanske är fel, men en bra metafor för den jag är, det jag är.

kalla mig cp... kalla mig bög...

.

hejdå.

(observera: inget våga vägra vägg idag.)

dag sju.

min tro.

jag har trott att jag har trott men nu tror jag inte längre tror jag nej jag vet att jag inte tror det tror jag i alla fall.

på något tror jag.

ja, allt har en mening.

jag är inte en älskling, jag är en påve.

dagens citat av ingen mindre än mig själv.

hej.

som en cirkusclown på dekis, som en mobbare på lekis kör du på som jag.

vi gjorde fina presentationer av oss själva på kulturhistorian idag.



ja, här ser vi mig alltså..

espresso (smugglar in något ätbart från ica och köper en festis för att få sitta där.. så evil.. åh eva!)

VÅGA VÄGRA VÄGG.

http://fuldans.se/

min favoritklänning. den hade jag på mig idag.

jag lyssnar på markus krunegård (på tygväskan), håkan och bob hund.

gitarren symboliserar duon och att jag spelar gitarr. vi spelar parkness.

rött läppstift..

darkness... mastahhsss...

jag gillar att dansa (hahahaha asful gubbe som dansar på bilden).

awkward silences... thats awesomeness.

masken symboliserar att jag går teater.

och tillsist, betydelsefyllt svammel. det är sånt som skrivs här. på min blogg alltså.



random ron (eva) skrev detta. BETYNINGSFULLT svammel.. det är så en viss person skulle säga det kanske.

(jag är förresten lord larry och rasmus mr mione.)

imorgon ska jag ha ett ärr i pannan och vara mitt andra jag, harry potter (lord larry). eva ska vara random ron med fräknar på näsan.

jovars.. (jovars?)

var på jennys projekt idag. NI VAR SÅ SJUKT BRA, FINA DANSARE.

VÅGA VÄGRA VÄGG.

hejdå.










dag sex.

ett ögonblick.

hur ett ögonblick kan komma att bli en av de största vändpunktera i sitt liv. inget kunde bli som förut. nu var gränsen nådd. och det var ju det jag ville, det jag sa att jag ville. det är svårt att se någon så nära brytas ned så. men såklart, jag önskar att vi var en stor lycklig familj.

ögonblicket precis innan beskedet. när jag förstod vad som skulle komma. jag förstod innan orden var ute i det fria. det kom som en lättnad. att ett så sorgligt besked kan komma som en lättnad. att man kan längta så efter att få höra att äntligen är det över.

jag undrar vad tårarna betydde.

ett kort ögonblick som förändrade livet för några människor.

mitt liv som knäckebröd.

hej.

köpte ett vykort på vaxkupan. vykortet ska berätta vem jag är.



enligt vykortet är jag en ganska lojal och sympatiskt person som dessvärre saknar både talang och tur. jag är inte heller särskilt smart, har inget vidare minne och har inget bra omdöme. jag kommer att vara extremt misslyckad ekonomiskt i mitt liv och lida av dålig hälsa. tillsist så kommer jag leva ett långt liv fritt från allvarliga sjukdomar.

mitt liv ser ut att bli en alldeles för lång plåga. borde jag ge upp redan?

vilken tur att jag inte tror på sånt här.



(är glad att kortet bara kostade två kronor.)

VÅGA VÄGRA VÄGG.

hejdå.


rubriken blir, betydelsefullt svammel.

hej.

ignorerar matteprov. bitter över förlorad "rör inte min kompis".

hela världen är så underbar med krunegård. skön i kroppen efter två danspass.

är lite förvirrad. jag menar, vad innebär detta? steg mot varandra. du tar ett steg bak. jag tar ett steg mot dig. vi båda backar långt långt bort. nu kliver du men stora steg fram igen? är det bara jag som förvrider verkligheten? antagligen.. men om inte? håll dig på din kant eller tala genom munnen.

nej, håll dig inte på din kant.

jag kommer att backa. men du får stanna kvar.

har jag kommit ifatt mig själv? jag har förändrats så mycket på bara några månader. vet jag vad som är rätt och vad som är fel? fanns det någonsin rätt och fel? när hade jag rätt? eller har jag det nu? borde jag vara orolig? kan man vara glad men på fel spår? men allt känns rätt. så, jag borde vara på rätt väg. när jag tänker på nian är det så långt borta.

och jag undrar vem jag var.

VÅGA VÄGRA VÄGG.

hejdå.

betydelsefullt svammel.










dag fem.

vad är kärlek?

det finns för många svar på den här frågan.

jag lämnar den öppen för egna tankar.

(ja, jag sitter och funderar, skriver och suddar.)

det blir mitt bästa svar för tillfället.

jag kan inte dansa.

http://fuldans.se/?v=ovivmublqf

någon gång, en shogun-skylt.

du kommer inte undan.


om man inte lever, är man då död?

hej.

ensam har en onödigt negativ klang. ensam är fint när man är ensam. men jag vet, ensam är fult när man är ensam bland andra. men ändå, ensam är fint. ensam. ensam med sina egna tankar, sjunga med till white stripes och vandra så länge solen värmer en. tänka på VÄGRA VÄGG och utveckla till VÅGA VÄGRA VÄGG. VÄGRA VÄGG är också bra men det blev ännu coolare med VÅGA VÄGRA VÄGG. tycker jag. så vandrade jag i solsken, blåst och smältande snö. och livet var levande.



där har vi det, hittat i en smältande snöhög. släpp gruset fritt.



där fanns även jag.

så. om några timmar dyker eva upp och så ska vi filosofera på fest.

VÅGA VÄGRA VÄGG.

hejdå.


förstår inte allt dock.

vad är det när man inte vill ha men inte heller vill att någon annan ska ha?

inte igen.

dag fyra.

min dag.

gav mig själv lite sovmorgon... fast... nej. gick ju upp klockan sju för bövölen. inte sovmorgon alltså. åt bästa målet på dagen och cyklade på bettan till skolan. sen till franskan. ovanligt?

rymde några minuter från lektionen och konverserade med empa-rumpa. mitt i trappsalen och gödselstanken stod vi.

efter matten upptäckte klassen ett spyluktande droppspår som sträckte sig från sal 300 till toaletterna. stackars janne låg på golvet och torkade upp den obehagliga vätskan. han berättade att det var någon som spytt. hade janne disikerat grodor i salen, vilket hade orsakat panik och manat fram spyor från en hel skolklass? jag fick många syner framför mig medan jag desperat letade efter nyckeln till skåpet. lukten var hemsk.

(fick i slutet av dagen reda på att det var soppor i rinnande form. inte så trevligt det heller..)

vi har nu kommit till lunchrasten. trots ovanstående information var matlusten på topp (hehe). när alla lämnat mig och eva var det dags för matsalspower och vi bjöd hermione att sitta med oss. han är en fin kille. vi verkar ha mycket gemensamt. han gav oss varsitt armband. underbara håltimme. spred fina lappar också. så se er om (och betrakta vad ni har gjort), se världen, se meddelandet. det kanske finns precis framför dig. ta en paus i vardagen.

en aning sen till sista lektionen (i sal 300), historia, där vi såg amadeus. sjukt bra film.

vi dansade lite till den skumma partymusiken i trappsalen. strax därefter drog vi oss mot espresso. fast på vägen försvann jag och eva för att köpa presenten till min fader och ett bröd (att smuggla in på espresso) till mig på ica... där vi mötte daniel och david...

har ni flyttat ihop?

va? nee.. nehhh.. naeee.

FNISS.

espresso som sagt med fina tjejer. mina stalkers sebastian och nils kom in och skapade awkward silence. den där nils är särskilt obehaglig...

drog mig till waynes och gjorde sebbe och nisse sällskap. blev övertalad att se på åsa-nisse. okej, den hade sina ljuspunkter men annars... WTFD!? (förkortningar.. åhh). huvudsaken var att få vara med snissenebbe. (cool sammansättning)

efter vi sagt adjö begav jag mig hemåt med bettan.

fin dag, min dag.



dag tre.

det här åt jag idag. (skum, vem bryr sig liksom?)

frukost: två brödskivor av mammas hembakta bröd. med smör och ost på. drack te.

lunch: lite grönsakssoppa. en näve mackor med smör (laktosfritt ofcourse).

mellanmål: två skålar rågpuffar med frysta (och tinade i micron) hallon och mjölk.... och en kladdkakabit... naughty.

middag: pastagratäng med sallad och te.

oj om du läser detta betyder det att du läst inlägget. haha jag funderar på att inte ens publicera. vilken löjlig grej. men.. jag följer listan. eller? aghhhhhhhhhh. okej, jag gör det.

awkward.

hela livet är fint i sällskap av en cykel med röd cykelkorg.

hej.

oj. livet känns riktigt bra idag. 

han accade (hehe) erbjudandet om att vara hermione. 

fina lappar utspridda över skolan. som "awesomenesss", "VÄGRA VÄGG", "secret message to a lovely person" och "lever vi?".

rolig händelse i matsalen. (fast... när händer det inte något kul i matsalen?)

överanvändning av engelska ord.

kladdkakan talade till mig. "ät mig... ät mig, tilda... äääääät miiiiiiig..... EAT ME FOR FOCK SAKE, SLAVE!"

musikal efter skolan.

efter musikalen gick jag långsamt hem. cykeln drog jag brevid. cykeln var lätt, som jag. och vi svävade genom staden tillsammans. bara vi två. jag och gamla bettan. min älskade blå rangliga cykel med röd cykelkorg. den är röd. en röd cykelkorg. RÖD. RÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖD. det hoppar i mig. RÖD CYKELKORG. och jag känner ingen rädsla i mörkret. blir inte bränd i kylan. hela livet är fint i mörkret på stan i sällskap av en blå cykel med röd cykelkorg.

och inatt ska jag sova ensam. inte vara uppe till halv tre och diskutera könsroller. (krossa dem. hur skulle jag vara om jag föddes till kille?) inte prata med varandra genom spegeln tätt intill i soffan. inte få ingenting gjort fast ändå så mycket.

vad ska man göra egentligen? det är ju bara de som drar nytta av skiten som kan göra skillnad. och varför skulle de vilja göra skillnad? de drar ju nytta av skiten. orättvisor. ska det vara så?

VÄGRA VÄGG.

hejdå.


du går på ditt oefterhärmliga sätt.

refuse wall.

konverserar med eva. nattliga äventyr från mitt rum efter fyra timmar på espresso.

de tror något om oss?


dag två.

min första kärlek.

kärlek finns i så många former. jo, visst. när jag hör "min första kärlek" är det väl den första man var kär i. men som sagt, kärlek finns i så många former.

min första kärlek är kärleken till familjen. till min familj. min pappa, min mamma, mina två bröder. det måste väl ändå räknas till min första kärlek.

jag har aldrig varit kär. jag vet det bara. jag har trott att jag har varit kär. men det är inte samma sak som att faktiskt vara kär. jag bara vet det.

jag har väl många gånger varit "kär". den försat gången jag på "allvar" (många citat-tecken här?) gillade någon var i mitten av högstadiet. han var ingen speciell, men i mina ögon var han det på något sätt.

han gick i paralellklassen och luktade gott, tyckte jag, minns jag att jag tyckte. vi var vänner genom några vänner.. så var det nog. vi var med om några awkward silence-stunder tror jag. och jag trodde han kände som jag.

jag var ung. jag var naiv. jag hade inte levt. detta var ändå inte evigheter sedan.

efter några månader (eller var det kanske veckor?) av känslor för pojken ville jag visa för honom. berätta. göra något. han skulle veta. han skulle svara att han kände samma sak. jag var nära. men alltid för feg.

men så den dagen. den regniga dagen, (var beredda på detaljer, vet inte varför allt allt ALLT har satt sig i hjärnan på mig men jag tror att det var ganska stort för mig då, samtidigt kunde jag skratta åt det, jag hade inte hittat balansen än, men det är ett annat kapitel) jag hade pappas blå tröja, min dåvarande favorit. jag älskade pappas kläder under den här tiden. det regnade i alla fall. det var efter skolan. mascaran var eftermiddagssmulig. sådär som den blir än i dag. jag hade misslyckats med att berätta vad jag kände för honom idag igen. det var fredag. jag minns att jag på tisdagen samma vecka ritat en gravsten i min dagbok. på gravstenen stod det något i stil med "tilda rydgren, tjejen som aldrig vågade". jag lovade mig själv att berätta innan skolveckan var slut.

den femte december kallas denna regniga dag. 

jag triggade igång mig själv till att göra det. jag ringde linna. möt mig i korsningen. så gick vi. var länge arg för att du inte stoppade mig. nu är jag glad. vi stannade framför hans hus. karlavagnen var hans kodnamn (vem gillar inte kodnamn?)

vågar jag? JA.

så gick jag. "uppfarten tog flera timmar att gå, kändes det som" läser jag ur min dagbok. (förundras även över att jag hade snyggare handstil då än vad jag har nu) väl framme vid dörren var jag darrande. pekfingret på ringklockan.

hinner jag springa härifrån? kan jag gömma mig i busken? om jag kastar mig över räcket. varför står jag kvar? åh herregud jag hör steg. är det för sent för att rymm...

dörren öppnas av karlavagnens far.

hej, är ****** där?

ja.

kan jag få prata med honom?

va?

kan jag få prata med honom?

mm.

(dagboken hjälper mitt minne en aning.)

"dunk, dunk" beskrev jag i dagboken karlavagnens steg i trappan.

så kom han mot mig i vit tröja och blå jeans. själv stod jag lutad mot dörrkarmen och försökte antagligen se cool och onervös ut.

hej, sa karlavagnen.

hej, du jag måste säga en grej...

mm..?

jag gillar dig.

... jaha... okej...

mm... det var det jag ville säga... mm... ja...

ja, men hejdå.

ja, hejdå.

.

tunga steg. om jag tyckte att det kändes som timmar att gå mot huset... så var det en livstid att gå därifrån.

jag bad linna döda mig. linna dödade mig inte, uppenbarligen.

han var inte min första kärlek. och det var inte han jag ville ha. sånt vet man nu. och sånt vet man nu tack vare den tiden.

så därför är jag så otroligt glad att jag failade så totalt den femte december för några år sedan. 

jag är nog fortfarande ung och naiv om jag jämför med om fem år.

det var nog ett rejält VÄGRA VÄGG ögonblick. och ångrar ingenting. 

man lär sig av allt. 

älskar livet när man lever.  




gör jag rätt vill jag rätt beter jag mig rätt är jag rätt men finns rätt?

vi blir en grym duo med dig i den.

hej.

igår idag imorgon och så vidare, eller hur? med människorna i våra liv. men de människor utanför cirkeln?

har tänkt på det en del. sedan jag såg everything is poetry baby. 

näst intill varje skolmorgon möter jag en människa, som liksom jag är påväg till skolan. vi möts någonstans mellan mitt hem och min skola. någonstans mellan hennes hem och hennes skola. vi ser på varandra. känner igen varandra. jag har känt igen henne i kanske två veckor. vi känner inte varandra. eller? vi alla är ju människor, "under samma himmel" som någon uttryckt det någon gång. förstod det riktigt aldrig. vi har ju bara inte lärt känna varandra. jag och alla andra människor i världen, men vad gör det för skillnad? jag tänker på dem jag känner, de jag kommer att lära känna och de som jag aldrig kommer att ha turen att ens möta. borde jag känna en saknad? en längtan snarare? en längtan efter dem jag inte ler mot. en längtan efter dem jag aldrig hälsar på. borde jag känna en längtan efter tjejen jag möter påväg till skolan? ses vi varje morgon av någon anledning? eller är hon en i mängden? en i massan jag aldrig kommer träffa.

eller... så kan jag ju hälsa nästa morgon.

säga att det är lite lustigt att vi ses varje morgon, har du också tänkt på det?

hon kunde varit en syster, en klasskompis, en bardomsvän, en morbror eller en bästa vän.

hon betyder något.

som alla människor vi ser. fyllona i hörsalsparken, fjortisarna i sina röda jackor, busschauffören, det gulliga paret på espresso, killen med glasögon på andra sidan gatan, mannen som cyklar nedför södra promenaden, den trötta kvinnan i kassan på lidl och rökaren på drottninggatan.

de betyder något, hon betyder något.

hon betyder något speciellt för någon.

VÄGRA VÄGG.

hejdå.

RSS 2.0