det är längre att falla.

om det finns ett hål under oss.

hej.

idag har varit äventyrens dag.

du kan flyga så högt som till himlen om du försöker. och nära himlen var vi. jag fixade in oss på en innergård som renoverades. väntade för länge på bertil. och bertil finns. allt som man kan föreställa sig är äkta. gav upp och klättrade upp ungefär tjugo meter upp i luften och såg hustak åt alla håll. på en stadig (eller?) byggnadsställning är man ändå lite rädd.den  den totala personlighetsförändringen sker någonstans över tjugo meter kanske. nervägen var något mer obehaglig då vi tydligt såg höjden som kunde döda oss. sa hejdå till de trevliga byggubbarna och fortsatte till nya äventyrsmål.

över strömmen och såg en byggnad med ett öppet fönster. fick en idé. smög oss in i huset som byggdes om och klättrade ut på taket genom fönstret. upp mot den fria himlen genom en hög spiraltrappa. en konstig och gul svamp och ett fågelbo. sedan uppe. jag satte mig och kände allt rasa under mig. nära till panik. men min vän är något modigare och står upp och ser lungt ut över stadens tak. jag sitter och spejar. och såklart. det rasar inte. vi lever så mycket man kan leva. och på hög höjd. fick veta hur det kändes att för andra gången kliva över ett stort och spretigt fågelbo. ner till marken.

rösten i dörren: hallå.

eva: eh.. HALLÅ.. kan man få komma in?

rösten: .... vem är du?

eva: äh, det är.. tilda. (bra fantasi?)

rösten: ja... okej. jag öppnar.

*klick*

så lätt var det att ta sig in på mark som inte tillhör oss. träffade två bekanta och pratade med främlingar på högsta våningen. fick tillåtelse att stjäla en tulpan. och det säger väl sig själv att man då tar tre stycken? och man ger dem till människor som förtjänar dem.

rösten i dörren: hallå.

eva: det är tilda, tack för besöket!

fick en dammig kudde.

titanic på bergsbron. fast vi sjönk aldrig. och ni på andra sidan, jag vinkar tills ni vinkar tillbaka.

jag har klippt mig nu. fast frisören utförde det hela denna gång.

torkel i knipa nu. imorgon folkparksmys för hela slanten.

VÅGA VÄGRA VÄGG.

hejdå.



jag är högt över molnen.

tiotusen meter upp i luften ser jag allt så klart.

hej. (saknar mina sådanahära inlägg...)

älskar bilderna som visas som på en gammal filmduk i huvudet när jag lyssnar på mitt gullbergs kaj paradis. en vit kanin med röda ögon och långa öron på en grön äng och en blå himmel med en stor gul sol. känn dig inte skyldig om du mötte mig där. men nu undrar jag verkligen vart de kommer ifrån. de där bilderna. jag har väl aldrig sett en vit kanin med röda ögon på platsen jag just beskrev. jag ser det tydligt i mitt huvut. och vart sjutton sitter bilderna? man stirrar rakt fram, sådär som när man fastnar med blicken. och ser allting så tydligt. eller otydligt. eller inte något kring tydlighet överhuvudtaget. de är inte framför oss. men vi ser dem. kan fantasin forma en hel värld av bilder och varelser vi aldrig kommit i närheten av att ha skådat? 

räck upp en hand om ni inte förstår mitt språk. 

jag har ätit melonsorbet och min fräcka skummis till vän frågade om vi möjligtvis kunde få en melonbit. fräckisen fick den. kladdiga glasshänder. var awkward och drog i dörren i stället för att trycka på mitt första arbetsmöte. trodde det var låst. tills en snäll man hjälpte mig och lovade att inte skvallra. snällt. vad världsvan jag är. jag är van vid jordglober. så då är jag väl ganska världsvan. det var inget.

gillade fräckheten som inte alls var fräck. lana.

hoppas franskaläraren tror att jag är dansare... i sådana fall: sovmorgon. ja det tror hon säkert.

VÅGA VÄGRA VÄGG.

mitt hjärta pumpar på utan kontroll.

hejdå.






det är hjärtat med.

lidandet gryr betydelsefullt svammel våga vägra vägg.

alla undrar. förstå bara.

det kommer säkert ta en rolig resa i rasande takt rakt ner.

läskiga humörsvängningar. läskiga livet. skulle någon annan våga det?

jag cyklade hem i solen som kommit efter regnet. hjärnan är en bra apparat. det är hjärtat med.

nu ska jag se into the wild som alla pratar om.


solen gick i moln.

och så var jag tillbaka igen.


jag tror vi flyger rakt in i solen.

men kom då.

är väl inte rädd ofta. men ibland.

någonstans finns det en vän jag inte mött. vi kanske möts någon gång innan vi möts.

sände ett brev idag. i solskenet och påväg på en väg. idag skänkte vi världen till en som förtjänade den. vi använde tejp för att fästa den. älskling det kommer inte att hålla.

mitt anagram blir lidandet gryr. det ska säga något om mig. min arma själ.

 ... awkward silence.







så.

påskgodis och alla goda saker man kan förtära förtjänar ett eget inlägg.

oj.

livet blir kämpefint med little baby - the bristols. och nya secondhandplagg. (oj visste inte riktigt hur jag skulle skriva det där utan att det blev särskrivning. usch för särskrivning.)

igår var det parkness men en skum vän. nattfilosofi och eva och adam. upp i ottan och tio kronor per plagg på hela människan. de tog inte kort och en fin tant kan ge en tia sådär till min skumma vän.

idag är det påskafton. en alldeles speciell och vanlig dag. vad spelar titeln och äggen för roll? godiset förstås..

*hämtar ett gelehjärta.*

*äter gelehjärtat...*

sådär.

*känner ett sug efter en till... attans.... once you´ve starded....*

*okej.. EN till.. och inget mer. det är ju mat snart för sjutton.*

okej så. klar.

VÅGA VÄGRA VÄGG.


tänkte på ingenting, vilket är allting.

om jag ser mig själv som en tönt behöver jag ju inte ha några förväntningar på mig själv att jag ska vara tuff och eftersom jag alltid är tuff så överträffas mina förväntningar varje dag och hela tiden vilket gör att jag alltid känner överraskningskickar. det är underbart när saker slår förväntningarna. jag är en sak. fast lite invecklad. men ändå en sak. bara en lyckoklutt rikare. tack.

jag vandrade som aldrig förr i morse. visste inte var jag var och knappt vem jag var. men med håkan är man väl alltid hemma fast långt borta. jag stod under ett vattentorn i alla fall. en stund bara för jag var rädd att det skulle rasa. jag stressade genom en skog. ormrädd som jag är. var varm och gick sommarklädd. tänkte på blåa himlar men mest på ingenting, vilket är allting.

tänkte på ingenting, vilket är allting.

nu, grillpremiär. jag har svarat. du får det snart.

jag tycker verkligen om dig.

jag kan skratta med dig när du inte ens är närvarande.

vill bli lika stor som du är i mina ögon.

jag är jag och ingen annan.

älskar min interna humor med mig själv.

känn dig inte skyldig om du mötte mig där.

haha undrade vem sjutton "jag" var och klickade på länken och kom till min egen blogg. bra minne jag har.

medan klockorna tickar.

och vi flyger fram som skrot genom rymden.

nu är jag hemma. hejdå håkan och hejdå london.

hemma.

och nu uppdaterar jag (uppdaterar... fult ord.)

i london är det SOMMAR, mina vänner.

i london kan man spana in fina arbetarklasskillar, det vet jag och maja allt om. och man får ofta höra "hello darÄÄÄn" och då kan man svara med samma mynt och så blir det tyst.

man kan även bo på högsta våningen på ett mysigt hotell. där på högsta våningen kan man upptäcka att man kan kliva ut genom fönstret och så har man en fin liten "balkong" att sitta på och njuta av håkan och london samtidigt.

när man kommer hem från london kan man bli sms-bombad av en superfin vän kallad "bulten". så hittar man även ett brev från samma vän innanför sin dörr som man i skrivande stund snart ska läsa. och precis när man skriver ner allt detta kommer man emot någon jädra knapp på tangentbordet så att bokstäverna blir jättestora.

JAG ACCAR. -.-


du är snart där.

fortsätt när mörkret kommer och allt gör ont
fortsätt som ett höstlöv i vårens första flod
som ett hjärta som vägrar sluta slå
när varje bön gått åt, fortsätt
när jag fallit tungt
på ditt minnes skrothög
hitta mig när som helst
på samma gator som cederhök

blitt sparkad runt några gånger
som en del måste bli
för att fatta vad som betyder nåt
och vem som går att lita på
men när du var med mig
musiken slutade aldrig
du bara får mig att hänga, hänga kvar

fortsätt när de lynchat sista hoppet
fortsätt när allt du levt för räknats ut som ett skämt
där under träden, bakom stängslet
finns en stig för dig, fortsätt
när du blir gammal
och när du somnar
med det sista de sa i din dörr
"håkan, du var bättre förr"

blitt sparkad runt några gånger
som en del måste bli
för att fatta vad som betyder nåt
och vem som går att lita på
men när du var med mig
musiken slutade aldrig
du bara får mig att hänga, hänga kvar
för jag tror
när vi går genom tiden
att allt det bästa
inte hänt än

jag tror
när vi går genom tiden
att allt det bästa
inte hänt än
säg det, säg det, säg det igen

jag tror
när vi går genom tiden
att allt det bästa
inte hänt än
ljug för mig, ljug för mig

jag tror
när vi går genom tiden
att allt det bästa
inte hänt än
ljug för mig, ljug för mig
och jag tror
när vi går genom tiden
att allt det bästa
inte hänt än
fortsätt ljug, precis så, för mig

jag tror
när vi går genom tiden
att allt det bästa
inte hänt än
och jag tror

när vi går genom tiden att allt det bästa inte hänt än.

ser upp och ser en fågel och tänker din jävel.

läste i nt att en sköldpadda räddades ur en lägenhetsbrand och fördes till sjukhus i ambulans. den mår bra nu.

tillåt mig att skrika:

HÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅKAN HEEEEEEEEEEELLSTRÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖM! IKVÄLL!

LOOOOOOOOOOOOOOOOOOONDOOOOOOOOON NÅGRA MÖRKA MEN LJUSA TIMMAR SENARE!

publiken i bakersta raden verkligen hatade mig till hälften av sina hjärtan.

den raden flög just i luften jag andas.

gaaaaaaaahh

musiken i luften jag andas. jag har tänkt på det ett tag. vad är musik? inte materia. 

kanske bildas musik när luften och syret är lyckligt.

jag är inte kär i henne för vad hon är, jag är kär i henne för vad hon inte är.

dessa texter han skriver. luften måste vara så lycklig.

jag känner mig verklig. från detta:



underbara fantasivärld. till detta:



en leende glasögonormstönt i min fantastiska verklighet som ibland inte känns fantastisk på något sätt.

jag går inte isär när jag går med dig.

nu ska den leende glasögonormstönten fortsätta att packa och lyssna på den lyckliga luften som har tagit håkans röst.

kanske allt egentligen.

för mycket att ta tag i, lika mycket som kan rasa. önskar jag hade fler tårar. ni skulle rinna ut genom mina ögon efter att ha färdats från hjärtat och huvudet. kanske främst huvudet. ni, tankar. som vi kallar dem människor. det finns inga människor eller så finns det för många. det finns ingen människa brevid. om det inte är stjärnklart i min stad, är det då rätt stad? jag vill upp till taket. så nära stjärnorna som möjligt. stjärnorna i mörkret. en hårfin gräns mellan stjärnorna och mörkret. om jag siktar fel har jag inget kvar. önskar jag hade fler tårar. men det har jag inte.

.

ska inte göra ett försök att klä onsdagskvällen i ord.

så jag gör inte det.

"den lugna pojken i skolbänken, vart tog du vägen?"

betydelsefullt svammel. ska jag våga vägra vägg denna gång?

glädje möter sorg. exploderar i tusen känslor.

glädje och sorg. och så mycket där i mellan. som exploderar och resulterar i likgiltighet. eller kanske inte. men på något sätt nollställd. på ytan. ja bara på ytan. men där under. exploderar livet. livet och känslorna får inte plats så de exploderar. explosionen är öronbedövande. om man hör den.

räddad.

jag blev räddad idag. räddad efter nånstans i mitten. en räddning som verkligen behövdes. för jag skrek. skrek helt knäpptyst. knäpptyst. konstigt ord. ett tyst skrik. det går att höra det. sonja och maja, maja och sonja. tack för räddningen. två timmar av frihet och ord som behövdes. fick en del saker sagda. de fick äntligen bryta sig loss. efter två timmar och på en annan plats. ensam och stark. vacker med bara en gnutta läppstift kvar. vacker med svart under ögonen. plötsligt var jag vacker. så har jag aldrig sett mig förrut. svettig i för mycket kläder. men vad spelade det för roll när jag slängde leenden kring mig och de så kallade människorna var vackrare än någonsin? solens närvaro. vattenfall. cykla med vinden i håret och sträcka ut handen för att få känna på världen.

har hittat novellen jag skrev för ett år sen. idag känns det inte rätt att publicera. blir ett utkast för tillfället.


vår plats i världen, hustak.

det blev för varmt för kylan och jag gick åt de vackraste platserna. valde vackra hustak i korsningarna. ge mig ett hustak. kanske ska jag smyga mig uppåt ett tag. utforska mitt eget tak. om jag får bestämma, ge mig det rosa hustaket jag ser från mattesalen på måndagar. ge mig höjden, solen och luften. rädslan. jag skulle då ta med en bok, musik eller en vän till detta tak. analysera himlen, myrorna, husen eller vem vet, kanske några morötter. bara för att jag hakat upp mig på dem. de har mer att ge än vad de kan ge på grönsaksavdelningen på hemköp. jag ska ta med en kruka och plantera morötter. och jag skulle återkomma hela sommaren. så skänk mig ett rosa hustak där jag kan leva i nuet eller i en bok eller drömma om framtiden. eller stänga av mina egna tankar. det är vår plats. vår plats i världen, hustak. över allt det andra.

ge mig ett rosa hustak.

om bara morötter mättade.

trodde inte att jag kände något först. sen tittade jag en gång till. såg bara ord. tittade ännu en gång. och såg. vet inte vad jag känner. det kom tårar i alla fall. det är sällsynt. så antagligen känner jag mycket. eller ingenting. det är väl snarare ett hål. kan man känna om det inte finns något? känner mig löjlig som inte pratat med stefan på så länge. men tomheten säger mig att han betydde något för mig. stefan sandberg. jag vet inte vad som har hänt. men nu, borta.


sätter färg på världen, som våren.

"godnatt världen". fin mening bara. ganska synd om världen som aldrig får sova. 

morötter ger en fin eftermiddag. eller efterlunch ska jag väl säga. en morotsklase kostar en inte så mycket men ger en väldigt mycket. man kan ge bort några morötter, inslagna såklart. man kan då rädda någons fredag. sen kan man åka hiss med en tekniker till kalaskällaren. då kan man bli lite rädd såklart. men då vet man att man har sin långa vän med sig. suna och lana. lana och suna. man kan också säga förlåt genom en morot. få en tumme och upp och ett leende. ett uppskattande. man kan uppskatta en morot. en morot kan också behöva lite uppskattning. lana skulle kanske säga att det är en isbreaker. med en morot ska man ge och ta. det gör inget att man blir lite sen om man har gett en morot i gåva. då är man ursäktad. tyvärr kan man missa att man fått en morot och så ligger den i ens skåp och ruttnar till måndag. men den väntar på en. och när man väl dyker upp så blir den glad, och kanske så är den inte rutten ens. hungern kommer efter många morötter. ett konstigt fenomen. men ändå, ett fint mellanmål och sällskap. en morotsklase för fem kronor var. dom är fina också. många morötter. de tar aldrig slut. så många morötter att de aldrig tar slut. 

hoppas det blir en fin kväll för alla så kallade människor och morötter. det ska jag ha i alla fall. i finspång på äventyr. 

godnatt världen. kan man säga klockan tolv sjugoåtta en lördagsmorgon.  

 

vi kallar dem människor.

stormen bildar ringar på glasögon. jag ser inget. känner inget. går lugnt tills vi springer. luvor. en ursäkt. människa. inte giltigt. morötter. vi kallar dem människor och ser oss själva som dem.

vad är en människa?

snoriga armar och en randig kind.

glömmer aldrig bort min tonårssynd.



hemmafester och en stulen bil. jag satt vid fyrisån och döda tid.



snurra flaskan, jag har aldrig, sanning eller konsekvens. vad vill du veta om mig? fråga bara. jag berättar vad som helst.



det var sjutton år, sjutton år i staden där jag växte upp och så. märker du hur fort det går? och jag var sjutton år, ville inte va den som blev kvar.




jag har slitit ut så många skor i en stad där ingen längre bor. hjälpte till på min brorsas restaurang, mina vänner ville va som han.

 

valborgskaos på stora torget, rackarberget '95, vi bodde högst upp. vad mer vill du veta? jag berättar vad som helst.  



det var sjutton år. sjutton år i staden där jag växte upp och så. märker du hur fort det går? och jag var sjutton år.  ville inte va den som blev kvar.



 
jag minns det än idag, en vattenfestival, minns att ingen ville åka hem. jag skulle utomlands, jag bytte efternamn och jag blev en av dom som aldrig kommit hem, sen jag var sjutton år.



sjutton år i staden där jag växte upp och så. märker du hur fort det går? och jag var 17 år. ville inte va den som blev kvar.



jag ville inte va den. jag ville inte va den som blev kvar.



jag ville inte va den som blev kvar.





i staden där jag växte upp.

IDAG FÅR INGEN KLAGA PÅ ATT JAG HAR MIN FAVORITKLÄNNING PÅ MIG SOM JAG JÄMT HAR. idag är det okej.

plock ur dagbok.

haha! hittade detta.

" 22 aug, 23.26, söndag, 2010.

imorgon 10.30 aulan de geer.

OMG!
OMFG! "

använde jag töntiga dataförkortningar i min dagbok?! nej det är ju ascoolt.

ännu en orange munbild.



och konst.



ja. eva är rätt söt.

SKOJA! VACKERSNYGGSKÖNHET.

aja... "nu kommer mitt väldigt betydelsefulla svammel att fylla ut min tandtrådsblogg." så skrev jag i mitt första inlägg i mitten av januari. det kunde lika gärna vara i förrgår. men det är det inte.

osynlig tid gör avtryck. fast den var inte så osynlig. det beror hur man ser det. transparent tid. transparent klänning kanske jag ska ha imorgon. dagen till ära. det vet man aldrig hur det blir.

det går en osynlig gräns genom ögat på nålen.



inramad från fadern.



random paintbild.

...

världen förtjänar inte dig.

...

ibland är det så..

imorgon. så gammal. för gammal. eller bra gammal. på något sätt.. äldre. 

VÅGA VÄGRA VÄGG, gör det bara.

hejdå.

 










regn.

bara för dig vendela. fniss.


ibland pratar man i telefon med en skummis.


kalas för snart är jag sjutton.

nu är det kalas.



orange munbild.


jag frös aldrig, inte ens nu, inte ens då.

hej.

är ju sjukling men tog ledigt från vilan och cyklade till nkpg style där jag gick med linna och hittade för mycket fint. kom hem med en klänning i väskan.



jag antar att jag såg ut sådär. NEEEEEJ. jag glömde glasögonen -.-

men aja.

och jaha!?

VÅGA VÄGRA VÄGG.

hejdå.

det finns mycket tid för övrigt.

när man är sjuk en fredagskväll. dricka te och painta. då är livet "RÄTT" fint.



vad är det där "rätt"-ordet för något egentligen?

ska sova nu. det blir man tydligen frisk av.




våren är här och jag leker på paint.

hej.

jag måste vila och bli frisk. tack för att paint och spotify finns. och böcker om kroppsspråk... och tack för att mycket finns.



jag är så förtjust i detta självporträtt! med manteln (halsduken), snön som smälter, glasögonen och mina von trappskor.

nu lyssnar jag på: peer gynt, suite n. 1, anitra's dance - edvard grieg.

jag har en viss koppling till detta stycke.

aja.. nu ska man väl ägna sig åt mer vilande.

VÅGA VÄGRA VÄGG.

hejdå.

(jag vill nog ha den där bilden på min vägg. inramad. nej. inte inramad. den är fin som den är.)

RSS 2.0